Tänk dig en fotbollsplan. Någonstans står det ett hinder. Det är en fälla ;(
Finns det en möjlighet att diska sig så hittar vi den, jag och Kate.
Om det inte finns någon anledning att diska sig så gör vi det ändå.
Inte bra för självförtroendet så här i uppladdningstider inför SM.
Landslagsuttaggningen
Sex banor på två dagar. Perfekt underlag och kanonbra hinder. Krävande banor, ja. Dumsvåra, nej. Vi borde ha satt dem. Åtminstone fler än en.
Vad hjälper det att ha en väl genomtränad hund med superba kontaktfält och bra hoppteknik om jag hela tiden kör osynkad handling..? Äsch!
Kumla
Full av revanschlusta retade jag mig på att jag missat att anmäla till lördagen. Då får jag väl se till att leverera på söndagen istället… och det gjorde jag. Levererade fler diskar
På agilitybanan var fällan en lång tunnel under balansen. Inte gott om plats, men inte jättenära heller. Jag såg det inte ens som en fälla för Kate. Hon är så kontakfältsgalen att jag brukar ha problem med tunneln i sådana situationer. Dock inte idag. Hon satt klockrent i tunneln efter en liten flick. Gah!
På hoppbanan var det en slalomingång from hell vilken även fröken missade. Sedan var det en lång rak tunnel med ett hinder precis rakt fram som hunden skulle gå runt. Fröken Kate visste vart hon skulle. Inte behövde hon bry sig om att jag stod still och skrek…
Tävlingen var välarrangerat och hade ett smart upplägg som gav alla tävlande korta tävlingsdagar. Hoppas flera arrangörer hakar på den modellen!
Idag har varit en sådan där dag som man verkligen vill spara på och minnas.
Solsken
Kortbyxepremiär
Kanongäng som var här och tränade
Aron demade 2på 2av
Kate demade nosduttar
Jo demade att nosduttar är svårt när man har bråttom
Handling, skick och stick. Det gick verkligen jättebra för allihop. En kick vill jag lova
Grillat
Kvällsträning.
Kate och jag jobbade lite till på vår egen handlingsläxa. Här är banan:
Så här såg det ut igår:
Andra försöket lägger jag ut för att medvetet förnedra mig själv. Att gå baklänges och kliva över RC-linjen är så himla NO-NO. Kate är en klippa, hon läser bytet perfekt. Med detta klipp testar jag alltså att bestraffningsträna mig själv Jag skäms varje gång jag ser det.
Idag körde jag igenom övningarna med Aron. Dessutom så testade jag med båda hundarna att framförbyta 9-10 och sedan decel 10 för att hunden inte ska ta 13. Svårast var att bakombyta 13. Det kändes lite defensivt och tråkigt, men det är förstås för att vi behöver träna på det.
Idag utmanade jag slalom för första gången genom att röra mig åt motsatt håll mot hundarna. Det har jag liksom inte vågat förut. Första gången gick Kate ur på mitten ”Va, går du åt det där hållet?!” Det tog några gånger med båda hundarna innan de behöll tempot även när de insåg att jag rörde mig bakåt. Det går nog att göra ännu svårare, ska nog utmana mer och inte bli bekväm
Jo har börjat testa olika ingångar i slalom och balansdutt. Ooooh vad bråttom hon får så snart jag rör mig det allra minsta. Lite jobb där. Idag träffade hon A-hindret för första gången. Jag trodde att det skulle vara svårt att hitta dutten, men icke. Jo fattade direkt att det här var samma som balansen. Hon startade dock bara två decimeter ovanför marken.
Nu blir det några dagars ro innan det är dags att packa för att åka till Oxelösund. Laddad är bara förnamnet
Först kom gänget från Ludvika och Sara. Attans vad de satsade. Idag körde vi serpentiner. Tänk vad det är lätt att glömma. Glömma hur svårt det är att ha överkroppen åt ett håll och fötterna åt ett annat. Och dessutom röra sig framåt. Kaos och AHA om vartannat såg det ut som. Hoppas jag har fått igång dem på lite kontaktfältsträning också, hohoho scary.
Eftersom jag gillar regler så har jag satt upp några:
Framförbyte kontrollerar svängen före bytet/hindret
Bakombyte kontrollerar svängen efter hindret/bytet
Blindbyte sker när hunden är på rak linje
Alla byten tajmas så att de sker när hunden gör avstamp. Utom Jakkosar, där sker vridningen på väg mot hindret, men föraren sticker på avstamp. Synpunkter?
Sedan kom Sandra med Rapp. Rapp och Jo fick sig också en duvning på serpentiner. Jo och Rapp är rätt lika. Unga, snabba och entusiastiska. Sandra och jag får nästan hicka av att försöka hänga med i svängarna. Idag hann vi med både slalom, serpentiner, 270-hörn, accel och decel på hopp och tunnlar samt kontaktfält. Behöver jag nämna att Jo sover som en liten kloss i soffan just nu
När Sandra hade åkt var det dags för de andra tre. Kate och Aron fick köra igenom de övningar som de andra hade kört under dagen. Medde fick nöja sig med lite fritt följ. Visst ja, Kate och Medde tränade fjärr också. Attans vilken studs Kate har, hon kanske vill bli lydnadshund också…
Sist men inte minst fick jag hjälp av husse att plocka ut de tunga hindren. Nu är hela banan ute. Jippeee, nu är det vår på riktigt
Äntligen, äntligen, äntligen. Under förra veckan kom hindren ut. I torsdags fick Jo ett alldeles eget slalom med bågar. Och i lördags medan snön smälte hjälpte husse till att ta fram bord och min gamla gunga som tjänstgör som balansbomsnerfart. Nu har Jo ett eget litet nöjesfält i hörnet av banan
Slalomträning:
Jag använder bågarna för att det ska bli tydligt för hunden när det är inne i slalom och när den råkar kliva ut. Därför sätter jag bågarna på 10-15 cm höjd. Lätt att kliva över.
Torsdag 19/4: Introduktion av slalom. Jo ska lära sig att det är alla tiders mojjigt att gå mellan pinnar. Hon går genom slalom, jag går alldeles bredvid. Jag har godis i ena handen så att jag kan plocka och ge med den andra. Hon får godis så fort som jag kan ge henne, 3-4 godisar per port. (mycket små bitar). På det viset blir det väldigt tydligt att godiset slutar komma när hon råkar kliva över en båge. Jag går fram och tillbaka på båda sidor. Två gånger på varje sida och håll, totalt 8 repetitioner.
Lördag 21/4 Första två repetitionerna lika som torsdag. Hon knatade snällt mellan pinnarna. Då började jag mata långsammare så att hon fick ungefär 2 godisar per port. Jag rörde mig hela tiden framåt så nu var hon tvungen att ta något steg här och där på egen hand. Hon började också bli varse att man måste välja rätt sida om pinnen för att kunna stanna i godiskorridoren Totalt körde vi ca 10 repetitioner och de två sista var vi nere på en godis per port.
Söndag 22/4 Vi började med en godis per port. Jag fortsatte att mata allt långsammare. Samtidigt visa Jo att hon gillar idén. Hon drar sig mot slalom hela tiden Vi körde 2 pass med liten paus. Sista repetitionerna så gick hon hela med godis eller leksak efter avslutat slalom.
Onsdag 25/4 Jag började med att gå bredvid och kasta leksaken i slutet av slalom. För att undvika att hon klänger på mig lade jag ut leksak i slutet så att hon bara kan fortsätta till den. Här är film på dagens sista övning.
Hon är klok, lilla flickan
Kontaktfält
Under vintern har jag nosduttat henne på allt möjligt, mest snusdosor. Att dutta med nosen verkar vara väldigt naturligt för henne, hon har gjort det mycket mera spontant än Kate. Det känns lite fegt att träna in nosduttar med ännu en hund istället för att satsa på running från början. Jag försvarar mig med att det blir spännande att se om jag kan utveckla nosduttarna till att bli mer tidseffektiva. Jag har lite tankar i den vägen… Till och med i lördags så har vi:
nosdutta på snusdosa inne på bräda
nosduttat på luftkudde från balansboll
nosduttat på snusdosa från fotölj
nosduttat på snusdosa ute på lilla brädan
nosduttat på snusdosa ute på muren
Lördag 21/4 Premiär på riktig nerfart. Snusdosan är utbytt mot ett pringleslock nerskruvat i marken. Jo startade alldeles vid kanten. Vi tränade dutt med med belöning ur handen och släppord till godisskål och leksak.
Söndag 22/4 Jag försöker öka svårigheten lite, lite hela tiden. Lite högre upp. Vi behöver inte komma långt upp förrän Jo testar att kasta sig ut i det blå Att slänga sig ut i etern och sedan återvända till target är inte värt belöning tycker jag. Jo måste ändå testa några gånger innan hon kommer på att man måste göra på det svåra sättet för att få betalt. Vi kommer till lite drygt halva nerfarten den sista repetitionen.
Onsdag 25/4 Vi började något längre ner än vi slutade förra gången. Utmaningen ökade då jag lade ut leksaken efter för att skapa lite drag och störning. Så här såg det ut på dagens sista övning
Hon är väldigt störd av grejen och har inte alls samma tryck i dutten som när det är tomt framför henne. Otillräcklig grundträning, förstås. Jag är ändå väldigt nöjd med henne. Nu ska vi ”bara” bygga fart och säkerhet också. Kul att ha lite att jobba på!
I fredags strax före åtta började jag blöda näsblod. Och blödde. Och blödde. Efter ett par timmar förstod jag varför en del kallar näsan för kran. Det bara rann. Hela tiden. Det blev sjukvårdsupplysningens oljiga tussar, adrenalin på vårdcentralen, remiss till Falu lasarett.
Det var en artär som hade spruckigt långt uppe i näsan. Efter bedövning brändes den. Åkte hem med paraffintamponger i näsan. Jag kunde inte ens prata så det var lika bra att gå och lägga sig. Klockan sju!
Inte blev jag gladare när morgonen kom med en decimeter blötsnö. Glöm den efterlängtade agilityträningen. Hundarna körde balansboll istället. Plötsligt dök Karin upp, hon hade inte läst om snön. En tapper kvinna må jag säga, som klafsade runt i modden och lyckades få till bra agility
Maken hade trollat fram en god middag med egenhändigt skjuten älgfilé som huvudnummer. Den avåts i glada vänners lag intill sena natta.
Söndag morgon passade jag på att köra tredje passet slalom med lilla Jo. Hon är verkligen skön att jobba med. Het som en spis, men ändå eftertänksam. Sedan drällde agilityfolk in, de sprang och sprang! Nya bekanskaper och gamla, alla med härliga hundar och attityd. Tjo, jag blev så upphetsad att när gamla träningsgänget dök upp fuskade jag med sjukeriet och körde ett par varv med Kate. Eva-Lena körde Aron och de passar verkligen varandra väl. Kul för hon ska köra Aron på Dalarnas DM i juni när jag går HtM-kurs.
Idag har liksom varit en sådan där dag när allt har gått bra. Bara att stoppa i påsen och ta fram vid misärvarning. Imorgon ska Jo och Rapp träna dubbelbox, tjoho vad det är härligt med vår
Tiden rusar som vanligt. Plötsligt är mitt långa härliga påsklov slut. Lite snedfördelad har tiden varit. Först var jag i Skåne och där sov jag inte. Sedan kom jag hem och sedan dess har jag sovit nästan hela tiden känns det som.
Lite har jag hunnit med:
Städat lådor. Tänk vad man kan hitta…
Kate och Aron har varit med Sandra på massagekurs. Här vilar Kate sig i pausen.
Långa promenader. Stavar, viktmanschetter och kuperad terräng borde väl vara en bra förberedelse för säsongen?
Beställt vin med coolaste etiketten
Alla hundarna har fått pedikyr med dremeln. Så himla mycket mer avspänt än att klippa.
Ett litet nosduttstivoli åt Jo. Bra att ha en mur att träna på.
Husse fick en egen godispåse
Överlämnat present till Lena som blev fullvuxen den 11/4.
Laddat med perfekt hundmat inför säsongen! Jag gillar att glucosamin och chondriotin ingår.
Stackars Lena. Presenten var ju egentligen till Zea. Men matte som håller plånboken blir nog glad ändå. Ann Essner har plockat tillbaka både Aron och Kate till en fortsatt agilitykarriär så de är i goda händer.
Anne och träffades på BK för lite träning i regnet. Till Jos förtjusning hade Anne med sig lilltjejen Majken 13 veckor.
Jag kan springa jättefort sa Jo
Efter valpruset blev det en massa bra träning. Först lite puppy camp med motivationsinkallningar och kontaktskapande övningar.
Sedan blev det dags för de riktiga hundarna. Jag fick bra feed back och ett par hemläxor.
Med Kate ska jag öva att stå still Det är sant. Om jag står still i mer än 3 sekunder så börjar hon vrida sig och grejar. Ett litet kvitto på min otåliga natur?
Med Medde testade jag att köra fria följet utan halter. Han blir så taggad och skriker som en gris, jag ville testa om det var halterna som var boven. Ja, han blev lugnare av att gå hela tiden. Nej, han laddade ändå. Fördelen med att köra utan halter är att jag måste belöna under marsch
Man vinner inte på tur. Men man vinner inte om man har otur.
Jag kan inte låta bli att tycka att jag faktiskt hade lite otur på Gåsahoppet. Hundarna gick bra, men det hände något i varje lopp.
Hur ofta ramlar en rutinerad hund av balansen?
Hoppklass
Vägran på hinder #2 var säkert mitt fel, men det kunde lika gärna ha gått bra…
Jag lärde mig den hårda vägen att även gamla hundar kan lära sig positional cue för push serpentin… Attans vad det gör ont att landa på knäna på betonggolv!
Lördag. Min sista insats
Riva långhoppet, gah!
Jag tycker hundarna gick bra med tanke på att vår säsong inte har börjat än och att matte var ringrostig. Men den där lilla, lilla turen fanns helt enkelt inte där…
Taggad till tusen på färden mot Gåsahoppet på torsdag. Lördag var en enda stor misär. Söndag blev det inte ens något tävlande.
Slutsats:
När du minst anar det visar det sig att all den mödosamma mentala träningen kollapsade totalt. Det behövdes tre saker i kombination:
1) Akut sömnbrist
2) Bli utskälld av funktionär för att jag föreslog en förbättring (väldigt ödmjukt, jag vet hur mycket fix det är med arrangörsskap).
3) Bli uthängd på facebook av en person jag trodde var min vän. Dessutom blev hennes inlägg påhejat av andra personer som jag också trodde var mina vänner.
Att tävlande var stolpe-ut gjorde förstås inte saken bättre, men det var mera shit happens. Aron ramlade av långhoppet i agilityklassen, Kate rev långhoppet i hoppklassen, Aron dök in i mina ben och fällde mig som en fura i agilityklassen. Jag landade på knäskålarna. Det gjorde ONT!
Hemma igen, fattigare med ont i både kropp och själ är jag tacksam över att jag inte ska jobba imorgon.
Fantastiskt stort tack till bästa Petra! God mat, skön säng och trevligt sällskap var behållningen av helgen!
Efter påpekande från Mette erkänner jag genast mitt misstag. Det kanske lät ovan som att alla funktionärer på Gåsahoppet var otrevliga. Så var verkligen inte fallet. Två var otrevliga och resten varierade från trevliga till mycket trevliga. Alla utom de två ska naturligtvis ha stort tack för sin insats. De två som var snäsiga mot mig var det mot fler och utgör bara smolken i en i övrigt utmärkt bägare. Sådant händer då och då, det blev bara jobbigt i kombination med det övriga.
Alltså:
Stort tack till alla trevliga funktionärer på Gåsahoppet!
