Lite mer Jo-träning

När man tränar en valp är det många första-grejer. Man ser bara om valpen gillar att greja eller inte. Men redan vid andra försöker ser man om valpen faktiskt har lärt något av första gången. Jag är en otålig själ och vill se att det händer saker, både under träningspasset och mellan passen. Inte så att allt måste läras på en gång, men i små steg vill jag se framsteg hela tiden.

Filmen visar andra hoppträningspasset. Det har hänt en del:

  • Jo har genomgående bättre koll på sina tassar.
  • Jo har bättre koll på och hur hon sätter fötterna.
  • Hon lägger vikten på bakbenen i upphoppet.
  • Hon anpassar steglängden till avståndet mellan mina ben.

Den här veckan har relationen Jo – Morgan katt utvecklats. Jo anser att katten är hennes bästis. Katten är inte lika säker på den saken. däremot gillar den att vara med och öva. Eftersom Jos favoritsysselsättning är att terrorisera leka med Morgan blir det blir lite kul störningsträning.

Annonser

Jo: Starter och bakombyten

Det är aldrig för tidigt att börja…

Lilla Lo är verkligen a dream come true. Jag ser många av de goda egenskaper som mina hundar har samlade i henne. Eftertänksam och kreativ som Kate. Intensiv och följsam som Medde. Envishet som Aron. Ja, jag ser envishet som en tillgång. Jag vill att mina hundar ska envisas med att gå ner till position gång på gång, trots att jag slarvar med kriterierna ibland 😉 Mod och förmåga att koppla av som jag inte sett sedan min terrier Debbie.

Lilla Jo: Hon gör allting helhjärtat. Hon sover stenhårt. Hon spräcker nästan min näsa när hon hoppar på mig. Hon hoppar jämfota på katten. Hon försöker hinna med Kate i skogen. Hon dödar sin dojja och gnager på stooora tuggben. Hon kampar med glöd med fleecerepet. Erbjuder beteenden och snappar nästan genast vad som ger godis idag. Så himla hääärlig!

Mest blir jag rädd att jag inte kommer att kunna förvalta alla hennes talanger på bästa sätt.

Lite ruskig är hon också. Tycker Kate. När hon sitter i mitt knä händer det titt som oftast att Jo gör en sneak attack på Kates nedhängande svans. Dragkamp, vassa valptänder. Mamma tar loss Kates svans ur Jos mun. Kate och jag har lärt oss dra in hennes svans nu 🙂

Valpträning med lilla Jo

Eftersom jag är den jag är så tränar vi förstås något varje dag. Under första månaden ägnar jag också en hel del tid åt att iaktta den nya lilla individen. Jag är inte så behaviouristisk att jag tror att valpen är det blanka papper som jag ska fylla med genialiska kunskaper.

Nä, mitt jobb som matte är att iaktta vilka beteenden hon erbjuder spontant i olika situationer. Lite försprång har jag förstås nu när jag börjar kunna rasen. När jag ser vad hon erbjuder så försöker jag vara med och förstärka och belöna. Men genom att inte starta med att träna allt på en gång kan jag i vissa fall rida på en våg av beteenden som Jo erbjuder spontant och därigenom komma mycket snabbare framåt i min träning sedan när den sätter igång på riktigt. Jag försöker träna olika saker varje dag så att valpen inte fastnar i vissa beteenden.

De viktigaste, beteendena tar jag tag i direkt. Att komma till mig utan att bli belönad – det händer inte. Inkallningen kan aldrig stärkas för mycket.

Och så tar vi förstås små träningspass framför kameran då och då. Vid all träning så är det allt överordnade målet att Jo ska bli belönad och att hon ska få känna sig som ett geni. Det är upp till mig att skapa situationen där lyssna på mig är ett lätt val, Observera hur jag öser i henne godis 🙂

Har inte lyckats med filmerna än, trots många kloka råd. Eva, kan jag ringa dig och få lite handledning?

Länkar:

Måste muntra upp mig

Efter helgens tävlingar var det kul att upptäcka nya movie maker på husses nya dator. En hel del förbättringar må jag säga 🙂 För att träna knåpade jag ihop en slalomfilm av Kates lopp i Hudiksvall…

Rättvik – första gången…

Aron missar ett kontaktfält. Gissa om jag blev förvånad. Efter mer än sex års agilitytävlande. Huva! Det blir intressant att se hur han tacklar A-hindret imorgon!

I övrigt inga resultat. Ringrosten ställer till det, det känns att jag inte tränat ordentligt sedan oktober. Lite underhållsträning i ridhus i januari, men det blir liksom inte samma sak. Jag längtar verkligen till våren!

I agilityloppet fick jag till bra känsla med Kate. Det känns skönt, ser fram emot morgondagen 🙂

Kate med familj passar på att gratulera Malin Elfström med brorsan Prim som tog cert och agilitychampionat idag!