Jo är online

20110429-095515.jpg

Lilla monstret Jo visar kreativitet och tåga som ingen annan. Med full kraft tar hon för sig av livet med enorm intensitet.
Hon är redan fullständigt vattentokig. Plaska, fånga bubblor, beta sjögräs och frusta. Döv för omvärlden.
Hon äter lik – igår plockade jag med viss möda ut en halv död groda (den var alltså helt död, och halv) ur hennes svalj. Hoppas att grodan var halv när hon hittade den…

Mödan och de döva öronen gör att unga fröken inte åtnjuter förtroendet att vara lös ens i vår mycket glest befolkade skog. Sele och lina är vad som gäller. Jag kan gå på linan och hämta henne om hon inte lyssnar.
Självklart har jag också ökat belöningsintensiteten. Numer är kamprepet alltid med så att jag både kan växla belöningar och göra fler sorters övningar.
MEN. Det finns störningar som jag inte har en chans att konkurrera med (läs: till exempel död groda). Då gäller bara att hon inte ska kunna belöna sig själv med sina fynd. Att hindra hunden från att självbelöna är en lika viktig del i träningen som att belöna.

Äta upp

Det där med mat kan vara klurigt. Jag är van vid hundar som äter som om varje måltid är deras sista och slickar först sin egen och sedan de andras skålar. Disk är överflödigt när de lämnar skålarna.

Så kom lilla Jo. Åt ett par tuggor och måste sedan kolla allt annat. Allt annat som fanns att kolla var ett tyst kök med tre ätande hundar och en matte som satt och löste korsord. Först hade hon inte tid att äta. Sedan vågade hon inte äta eftersom de andra tre slog sina lovar runt skålen. När jag stängde ute de andra tre så ville hon leka med dem och hoppade på grinden istället för att äta.

Inte acceptabelt i min värld. Jag vill verkligen har hundar som äter, äter genast och äter upp allt de får.

Så här gjorde jag:

1) Skaffade mumsig burkmat och gav henne bara lite i skålen. Lite ”an offer you can’t refuse” och så lite att hon garanterat skulle äta upp. Jag gav henne flera gånger om dagen, men totalt sett var det lite svältkost eftersom jag ville ha henne garanterat hungrig.

2) När hon kastade sig över maten varje gång så började jag blanda i torrfoder. Först lite och mer vartefter. Alla mina hundar äter NUTRAM. Det finns både som torrfoder och burkar så jag behöver inte oroa mig för övergången mellan olika foder. Jag började med ungefär 75 g burkfoder 3 ggr/dag. Efter några dagar blandade jag i en matsked torrt valpfoder. Jag ökade på med mer torrfoder lite i taget och behöll samma mängd burkmat. Nu  är hon uppe i två dryga deciliter torrfoder med burkmaten, vilket är precis som det ska vara.

3) Nu är det bara att fasa ut burkmaten, vilket är vad jag håller på med nu.

Det gäller att verkligen smygöka portionerna så att hunden inte tappar vanan att äta upp. Hela proceduren tog drygt tre veckor, ytterligar minst en vecka för att fasa ut burkmaten helt. Jag har testat den här metoden på en pudel och nu en liten BC. Det har funkat båda gångerna 🙂

20110421-225110.jpg

Sommartider hej hej…

Snodde en klockren text från Camilla Brundins FB 🙂

Melodi: Den blomstertid nu kommer…

Den baddräktstid nu kommer,
när magen är för stor.
Då valkar bara sväller,
och celluliter gror.
Generande behåring,
…….lyfts fram i solens ljus.
Nej stranden verkar boring,
vi stannar inomhus.

De krav som sommarn ställer,
förstör vår ledighet.
Vi sitter där och gnäller,
fy fan vad jag är fet.
Fast vem vill motionera,
när man kan sitta still.
Nej låt oss revoltera,
vi tar en kaka till!!!

Vår :)

20110414-143323.jpg

Spår efter höstens slalomträning

20110414-143637.jpg

På promenaden är det härligt att se hur naturen vaknar. Även om en myrstack får det att klia i hårbotten 😉

20110414-144036.jpg

Hundarna njöt av den sista snöfläcken

20110414-144258.jpg

Jo mullvad

Härliga vår!

20110414-144937.jpg

Äntligen vår!

Idag var det utomhuspremiär 🙂 En tillräckligt stor snöfri fläck är allt som behövs för att jag ska gå igång.

20110406-185417.jpg
Även Jo fick stifta bekantskap med bumps och matskål.

Jo har vuxit till sig, hur gulliga är hon och katten 🙂

20110406-220038.jpg