Stefan Borg, mästerfotografen!

Han har fotat och fixat, se så fint det blev!

 

Tack snälla Stefan!

 

 

Annonser

Champion i Härnösand :)

Ja, äntligen fick jag mig en hoppchampion. Både Aron och Kate har haft två cert var i hoppklass länge nu.

3:e plats, SM-pinne, Cert och Championat. Kul!

Lilla fröken Kate slog till och nollade även agilityklassen. 4:e plats, 0.13 sekunder från cert. SM-pinne blev det i alla fall. Ännu roligare var att hon nollade agilitylagklassen också. Mick och Nick diskade sig men det är alltid kul att nolla.

På söndagen visade Kate att jag verkligen har lärt henne något. Nämligen tunnelkommandot. Mellan två tunnlar skulle ett hopphinder tas. Jag säger mycket bestämt ”tunnel” men trycker  mot hopphindret. Kate blev tydligt förvirrad med rivning som följd… Aron och Medde nollade. Medde hade för dålig tid för att få SM-pinne. Lika bra det. Han är pensionerad från agilityklasser så han ska ändå inte dit.

Det var två härliga tävlingsdagar med sol och gott sällskap. Skönt att bo på hotell och hinna med att äta hotellfrukost!

 

Manners minder

Efter ett bra träningspass med Aron och Kate där vi bland annat tog tag i några av Knivstas katastrofer så känner jag mig lite mer inspirerad igen. Knyppeldynan får vänta, i alla fall till efter helgen 😉

Inspirationen satt i efter middagen, kom att tänka på min manners minder. Jo har aldrig sett den – nu var det dags.

Hon blev rädd för den. Jätterädd. Trots att den stod på ljudlös. Rasslet av fallande godis var tillräckligt. Äsch! Vad göra?

Jag tog med mig både Jo och mindern till de andra hundarna i köket. Struntade i Jo. Det rasslade om apparaten som togs i besittning av Kate som genast började träna sig. Himla kul faktiskt – att träna helt operant. Jag klickade varje sak hon gjorde, men inte samma sak mer än två gånger. Det blev baktassar på mina fötter, sitt, ligg, ligg på sidan, ligg med hakan i golvet, snurr och lite annat.

Aron däremot begrep inte alls vad den däringa manicken var till för…

20110526-210226.jpg

Medan vi höll på blev Jo mer och mer intresserad precis som jag hade tänkt att hon skulle bli. Jag tog undan Kate och tryckte ner en godis. Jo tittade, men vågade fortfarande inte ta den. Efter någon minut lät jag Kate gå fram och ta godisen. Attans sa Jo och nästa godis som kom ner var hon snabbare att sno åt sig.

Efter några godisar var läget det motsatta. Jo körde på eget initiativ ”hundens val” med mindern. Hon bet, slickade och krafsade – allt för att ”råna banken”.

20110526-210240.jpg

Tack vare den smarta konstruktionen lyckades hon inte bryta sig in.

20110526-210435.jpg

Hm, hur sjutton ska jag fixa det här?

20110526-210454.jpg

Va, var det så enkelt? Bara att sätta sig…

20110526-210507.jpg

…eller lägga sig. Kul grej, det där sa Jo 🙂

20110526-210524.jpg

Jo och kusin Medde

20110526-210543.jpg

Knivsta 21-22/5 2011

Eländes elände kan det kännas som. När någon står på ens bröstkorg medan jag försöker springa i Knivsta BK:s uppförsbackar. När hundarna plötsligt inte har en aaaaning om hur man brukar göra till exempel i slalom, springer förbi hinder som är framför näsan medan jag flåsar som en flodhäst på stumma ben…

Eländes elände. Jag tycker synd om mig själv. Ett tag funderar jag på knyppeldyna. När jag tittar på filmerna så ser jag tack och lov att det finns en del bra också. Här är Arons lopp:

Så där var det. Något skräp i varje lopp. Nu ska jag tänka positivt på trettiotalet bra grejer i loppet och försöka strunta i det där enda strulet!

Just nu känns det bara klämkäckt. Behöver sätta lite lopp ibland också.