På plats i Visby

Båtresa – check

Tältrace, ovanligt aggressivt – check

Sängen bäddad – check

Lagklass och klass 3 har sovmorgon 🙂 tjo!

Annonser

Jo 6 månader

Imorgon minsann. Tänk att om precis 367 dagar är lilla fröken Jo Utter tävlingsmyndig. Ojojoj.

Dagen till ära har vi mätt och vägt.

Kate är 50 cm hög och väger 16,5 kg.

Jo är 48 cm hög och väger 11,5 kg

Fatta hur mycket mindre kropp Jo har att släpa på. Min bästa vessla Kate ser ut som en liten traktor bredvid Jo….

 

Nu måste jag packa. I morgon drar vi till Gotland 🙂

Historia och historielöshet…

Inom de flesta verksamheter är jubileum ett viktigt inslag. Det verkar det inte vara inom agility.

Till exempel:

2007 firades inte att sporten varit officiell i 20 år.

2007 i Kristianstad nämndes inte, varken på SM, eller i rapporterna därifrån i bland annat Hundsport och Brukshunden att det var 20 årsjubileum för agility-SM.

2011 så har jag heller inte hört någon nämna att det är 20 års jubileum för Sverige att ha landslag. Ja, det första svenska landslaget togs ut 1991, då för landskamp mot Norge eftersom Sveriges gränser fortfarande omgärdades av karantänsregler.

2012 är det tre jubileum på gång:

25 år för agility som officiell sport

25:e Svenska mästerskapet

20:e Svenska mästerskapet som arrangeras utomhus.

Dessutom – lite mer privat:

I år, 2011 firar jag 25 år som agilitytävlande.

2012 firar jag 25 år som agilitydomare

Om nu det är något att fira… 🙂

Träningstankar: Kontaktfält och hopp

Lydnad

Det är såå skönt att vara ledig. Vi tränar en del, hundarna och jag. Igår blev det lydnadsträning med Medde. Sofia har hittat en lydnadsgrupp och dragit med mig. Kul, flera av de som tränade hade träningsidéer liknande mina = belöningsträning. Medde har lekt lite lydnadslekar av och till. Han var förstås med på noterna och faktiskt duktigare än jag trodde i skarpt läge. Vi ska träffas fler gånger så nu kanske jag får den där puffen jag behöver för att träna 🙂

Vi har nog snorat lite i alla momenten hela vägen upp till elit. Däremot har vi inget moment färdigt för tävling. Nu ska jag skärpa mig. Tänkte jag. Sedan gick jag ut och byggde en helball ruta. Tyckte både Medde och jag. Men vänta, jag har ju inte startat i klass 1 än. Ooops, imorgon ska jag skärpa mig 😉 Tänk så mycket roligare och flashigare det är att träna fartmomenten!

Agility

Mest har vi tränat agility. Lotta, Marie och Sofia är flitiga och det är himla kul och nyttigt att vara en grupp. Att vänta på sin tur och se andra köra kan man helt enkelt inte träna själv 🙂

Idag blev det kontaktfält och slalomfokus. Kul att få vara med och peta i jobbet att göra bra grundbeteenden till bra kontaktfältsbeteenden.

Kontaktfält

Det är nog det som är svårast med kontaktfältsträningen. Att överföra nosduttar eller tasstarget till kontaktfältshindren och så småningom tävlingssituationen. Saker vi klurar på:

  • Förarens placering/belöningsplacering
  • Hur belöningen ska placeras och levereras när föraren växlar position
  • Hundens huvudriktning när vi markerar för belöning
  • Att isolera släppsignalen för att försäkra sig om att hunden verkligen läser rätt signal.

Kontaktfält är svårt. Kanske för att det vi grundtränar våra hundar att utföra inte är samma sak som krävs i reglerna. Det innebär att tävlingssituationen inbjuder föraren att tulla på sina kriterier och belöna(=köra vidare) trots att utförandet inte är det önskvärda.

MEN. Nu ska jag sticka ut hakan. Kontaktfält är lätt. Faktiskt. Hunden kommer till kontaktfältet från samma håll varje gång. Den har 4-11 meter (1-3 sekunder) på sig att planera för att utföra sitt beteende. Räkna hur många situationer och handlingsmanövrar som kan göras i samband med ett kontaktfältshinder. Räkna sedan hur mångasituationer och handlingsmanövrer som kan göras i samband med ett hopphinder. Jag kan i alla fall komma på fler situationer och positioner i samband med ett hopphinder. Ett hopphinder kan också dyka upp framför ögonen för hunden med ett stegs varsel (=0,2 sekunder), på den tiden ska hunden beräkna hindrets höjd, bredd och göra sitt avstamp utifrån det. Dessutom ska den läsa förarens position och veta om den ska sätta fart framåt eller svänga och isåfall hur snävt.

Hopp

Mitt intresse för hoppteknik har förstås att göra med att mina hundar varken är naturliga hoppare eller är rädda om sin kropp. Deras naturliga metod var:

Medde klöste sig fram och tog hindren på fart utan balans. Det fungerar bra på fartsträckor, men gör att han hoppar obalanserat och alltid måste ta minst ett extra steg innan han kan svänga efter ett hinder. Medde kan idag hoppa snävt. Tyvärr kunde han inte använda sin kropp rätt när vi började tävla; när han blir gasad träder reptilhjärnan in med det han först lärde sig…

Aron hoppade av hur tidigt som helst och tog själva hindret på nersprång. Det betydde att han måste hoppa betydligt högre än hindret. Det var energikrävande för honom och ineffektivt tidsmässigt eftersom alldeles för mycket kraft måste ägnas åt att lyfta honom uppåt istället för framåt. Den tekniken gick alldeles utmärkt att justera med hoppteknikträning. Kanske för att det helt enkelt är bekvämare och mindre energikrävande att hoppa rätt för den hund som har lärt sig.

Aron och Medde gjorde mig intresserad av hoppteknik. Jag kursade för Susan Garrett och Vappu Alatalo som båda följer Susan Salos program för hundens hoppteknikutbildning. Jag har förstås använt Salos videos, och även lagt till en del egna övningar i Susans anda. Jag tror att det är väldigt viktigt att följa ett program. Ungefär som att följa ett recept när man lagar mat. Att plocka det bästa från olika blir helt enkelt inte alltid en bra mix. Eller vad sägs om oxfilé på marängbotten med skirat smör och marmelad :)?

Kate fick aldrig chansen att utveckla några grundläggande misstag. Hon har enormt mycket mer välutvecklad förmåga att bedöma hinder och anpassa sin kropp till situationen. Hon hoppar precis så mycket som behövs vilket är ekonomiskt tidmässigt. Hennes snåla hoppteknik har förstås en baksida den också. Eftersom hon bara har någon centimeter tillgodo behövs det bara en minimal missbedömning från hennes sida för att riva.

Jo har förstås redan fått göra puppy jumping. Vi tränar ungefär två pass i månaden. Varannan gång basic / distance grids, varannan gång bend work. Total träningstid per månad är ca 20 minuter. Jag är fullständigt livrädd för att överbelasta en ung växande kropp.

Det vore roligt att få feed back på hur andra tänker 🙂

Glad midsommar!

Vad ska du göra i midsommar?

 

Alt 1:

Vi ska var hemma och ta det lugnt hela helgen.

Hm, antingen har hon inga kompisar eller så är hon rätt tråkig…

 

Alt 2:

Du vet, vi har en liten gård i Dalarna. Vi firar där.

Wow, en gård i Dalarna. Helt rätt för midsommarfirande, liksom 🙂

 

För mig är de båda svaren synonyma. Och det är rätt skönt att vara lite tråkig ibland 😀

 

Glad midsommar på er allihop!