Gagnef-Floda dag 1

Om sen agilitytävling och vikten av att jobba hem hela loppet. Mysig grillfest till långt in på natten.

”Ovanligt för dig med bara ett lopp” var kommentaren som mötte mig nu när Kate var halt. ”Jag får väl se till att sätta det då” svarade lite kaxigt. Och det gjorde jag, faktiskt. Rolig lite annorlunda bana med luriga linjer. Gamle Aron tuffade på och tillsammans satte vi nollan. Det räckte till en femteplats och Arons första SM-pinne i agility 🙂

Även hoppbanan var lite annorlunda med olika alternativ för handlingen. Mycket svängar, vilket inte är Arons specialitet. Han är lite fyrkantig, inte så vig som många andra BC. Trots en bra plan blev loppet lite panikartat. Jag kände mig som ”ett halvt steg efter” hela loppet och genomförde inte alla byten jag hade tänkt mig. Loppet kändes tungrott och jobbigt. Inte utan stolthet rodde jag ändå loppet iland med en nolla. Loppet räckte till en niondeplats och sista SM-pinnen i hopp var klar 😀

Jobba hem lopp

är en underskattad färdighet. Jag har tränat flera år och satsat på att sätta det perfekta loppet. Men hur ofta får man till det?Egentligen? På senare tid har jag tränat på att jobba igenom banan. Vad som än händer. Kanske har det varit en fördel att vara sjuk. Istället för att kuta på har jag varit tvungen att tänka taktiskt och prioritera för att över huvud taget ta mig själv genom banan.

Jag har också försökt träna lite mer kaotiskt för att göra hundarna mer flexibla och mindre lättstörda av klantig matte. Det må låta märkligt att träna på att vara klantig. Men det handlar också om att det finns klant som är OK som jag vill att hunden ska klara, till exempel lite ur position i en serpentin. Så finns det klant som jag verkligen inte får göra till exempel ”major flicks”.

Grillfest

hade vi på logen efter tävlingen. Många orkade inte efter den mastiga tävlingsdagen, men de som orkade hade trevligt tror jag. Det blev rätt sent innan vi till slut gav upp hundprat och skvaller. Mest märkligt att vi aldrig verkar få nog av hundprat! Skööönt med sovmorgon! Tack alla som kom. Nu gäller det att hålla logen städad till nästa år så vi kan köra favorit i repris 🙂

KM i Gagnef-Floda BK

Som uppvärmning inför helgens stortävling körde vi ett klubbmästerskap på fredagskvällen. Kate hade inte visat någon hälta sedan onsdag eftermiddag. Sandra kände igenom henne och hittade ingen ömhet. Jag bestämde mig för att köra.

Det var en sådan där perfekt sommarkväll med sol, svalka och nästan myggfritt. Att köra KM med tre hundar i samma storleksgrupp är lite speciellt. Jag hade startnummer 2, 5 och 9. Ingen tid för återhämtning precis, men vi var inte fler largehundar så whatthehell 😉

Marianne hade gjort en rolig bana i klass 1 svårighet. Jag var förstås glad att slippa springa så mycket. Dessutom roligt att få släppa loss hundarna lite och låta dem ösa på.

Bra och dåliga Jaakos 🙂

Jag måste säga att jaakosvängen är kanon. Dels som en massiv decelsignal, dels för att hjälpa forma en sväng. På filmen ser man att bandysvängarnas mästare, Medde, får svängar som mer liknar Arons och Kates.

Jaako nr 1 på hinder 3 var ganska bra men jag hade kunnat komma iväg ännu tidigare. Jaako nr 2 på hoppet efter tunneln berodde på att jag pinsamt nog glömde banan, jag fick för mig att hunden skulle direkt från hoppet till tunneln. I sista sekunden inser jag att ytterligare ett hinder ska tas och att den jaako jag var mitt uppe i var helt onödig, för att inte säga förödande (för kommande jaakos).

Annars gick hundarna bra. Efter hoppklassen låg vi nog rätt bra till. Men i agilityklassen diskade sig alla hundarna på struntsaker såsom gick ur slalom (Aron), läste inte ett bakombyte (Kate) och fatherflickade (Medde).

Kate halt 😦

Senare på kvällen var Kate blockhalt. Marias känsliga fingrar hittade det jag inte hade hittat. Ömhet i höger handled. Antagligen hade hon varit på bättringsvägen, men inte så bra att det höll för två agilitylopp. Suck, nu ska hon minsann vila ordentligt och inte lura igång mig för tidigt. Så det så!

Kate halt.

Kate har inte visat något torsdag och fredag. Sandra kände igenom henne och hittade inget.
Jag chansade på att det var en reaktion på arbete i värmen, vätskebrist kan ge kramp i muskler.
Jag chansade fel. När hon legat en stund här hemma var haltade hon markant på höger fram.
Hon ömmade i och nedanför handleden.
Skit.
Förutom att vi inte kan tävla är det jobbigt att se henne ha ont. Och det är mitt fel.
En klok man sade häromdagen att det är bättre att stå över en gång för mycket. Så sant.

Kate halt?

I morse tittade vi till fåren och Kate vallade. Allt såg OK ut, men när vi kom hem haltade hon grovt. Nu, några timmar senare belastar hon fortfarande inte som hon ska, tycker jag. Tar gärna emot synpunkter!

Film 1: Kate har ätit och gått från korgen och ut ur huset.

Film 2: Vi har gått en bit på lilla rastrundan.

 

Suck. Förutom förstås att man alltid vill att hunden ska vara frisk och fräsch så var det här en ovanligt tråkig dag – Kate har ju i stort sett aldrig varit justerad. Idag missar vi lagtävling i Bollnäs, imorgon missar vi KM i vallning. Risk för att vi missar KM i agility på fredag och tävling i helgen…

 

Svårt att veta om jag är överbeskyddande eller observant..?

Bana from hell

eller

Nyttig träning och glada överraskningar

eller

Äntligen har vi kommit igång med vallningen 🙂

Vallning

Förra året kändes vallningen bara jobbig och svår. Jag fick inte till det och blev irriterad, både på mig och hunden varenda gång jag fick för mig att träna. Jag gav upp, helt enkelt. Nu, när vi hade lite BC främmande så dammade jag av Kate och körde ett pass. Och dj-ar vad hon gick fint! Ytterligare ett pass och känslan bara fanns där. Hunden i hand och fåren på spåret, liksom 🙂 Vad KUL det är att vara sugen på att valla igen!

Jag upptäckte att Södra Dalarne har KM på torsdag och försökte anmäla. Håller tummarna för att jag får vara med!

Lilla Jo har fått träffa fåren ett par gånger. Mest för att jag vill kolla om hon är intresserad och lite hur hon reagerar för att kunna suga på träningsplaneringskaramellen lite i förväg. Hon hade huvudet med sig, föredrog att flankera och hålla fåren till mig och hade för sin ålder bra avstånd och attityd. Ungefär som jag väntat mig och hoppats på.

Bana from hell

Igår var det agilityträning igen. Vi gjorde banor åt varandra igen. Lotta och Marie tog kreativiteten till nya höjder när de konstruerade en riktigt galen utmaning. De goda nyheterna var att vi löste svårigheterna strålande. Till slut. De dåliga var att vi inte satte hela banan en enda gång. Har gnidit lite med starten idag… Kan inte släppa den liksom. Me like!

Lydnad

Ikväll har lydnadsgruppen tränat hemma hos mig. Jag lekte tävlingsledare åt gästerna först, efter kaffet tränade alla sitt eget. Kul och himla bra gäng. Vi har väldigt lika grundsyn på hundträning och då blir det många roliga diskussioner! Det är Medde som ska byta karriär är det tänkt. Det är kul att göra något med honom nu när hans kropp inte riktigt håller för det hjärnan vill.

Medde och jag har inte kommit särskilt långt. Vi kämpar med ingångarna och positionen i fria följet. Stå och ligg under marsch är på gång. Vi har lekt med lite olika sätt att lära in rutan. Det känns som att det är långt till start för oss…

Lika som olika bär?

Jag blir förvånad när folk tycker att Kate och Jo är lika. Men det är de kanske?

20110723-185946.jpg

I skogen pågår hallonkrig. Utom när vi dyker mot smultron eller blåbär. Är olika bär lika för hundar?

20110723-190312.jpg

Jo har fått ytterligare ett pass i hagen. Nu låg hon på lite mer. I fållan var hon fortfarande respektfull, men inte längre rädd. Det blir nog bra det här 🙂