Rolig och mindre roliga veckor

Det roliga eller mindre roliga först? Jag börjar alltid med eländet så har jag det roliga kvar 🙂

Mindre roligt:

– Höstterminen har börjat. Jobbet tar väldigt mycket tid. Mycket är nytt på jobbet med ny läroplan och ny organisation. Många frågor. Många svar på varje fråga. Stressande och stressigt.

Medde blir alltmer ömfotad. Redan för något år sedan konstaterades att han har pålagringar. Jag har minskat på träningen och slutat köra honom i agilityklass. Nu inser jag att någon gång måste jag dra ett streck. När jag ser att han liksom inte vill sätta ner tassarna efter ett enda lopp har någon gång alltså blivit NU. Nu är Medde agilitypensionär. Stor sorg att inte få köra min glada, galna grabb mer. Jag kommer att sakna hans explosiva engagemang när han attackerar banan. Väldigt mycket.

– Det är en månad och en dag sedan Kate sträckte mellanhanden höger fram. Hon är mycket bättre men ömmar fortfarande när man provocerar leden. Fjärde helgen hon missar tävling. Det är nästan jobbigare nu när hon inte visar hälta i vardagssituationer. Det är nu det är sååå lätt att gå för fort fram och överanstränga henne.

– Det är över två veckor sedan Aron sträckte ett muskelfäste vänster bak. Han är också på bättringsvägen men inte bra. Bara att bita ihop och ta det lugnt. Han saknar två SM-pinnar i agility…

Roligt:

+ Höstterminen har börjat. Klassen jag har fått är jättegullig. Bra människor att jobba ihop med i mitt arbetslag. Det känns bra att vara på jobbet när jag väl har tagit mig dit.

+ Medde satsar 100 % på sin nya karriär som lydnadshund. Han gillar verkligen allt jag hittar på. Den ultimata bussiga hunden. Han är lika glad och galen i fria följet som på agilitybanan. Det känns som att gå med nitroglycerin i handväskan 🙂

+ Aron har blivit tydligt bättre. Nu håller jag tummarna för att vi är redo för Kungsör.

+ Jo är riktigt tänd på fåren. Jag menar riktigt tänd. Hon har jättefina rörelser och fantastisk djur känsla. Det är kontrollen som tryter än så länge…

+ Det har också gått väldigt bra för mina kursare/träningskompisar. Snart har allihop plockat placeringar och pinnar. Kontaktfälten börjar se riktigt bra ut också. Flera har kommit så långt att vi kan börja proofa. Kul! Roligast av allt är att det börjar se så harmoniskt ut för dem på banan. De läser banan bra och har tränat sina hundar väl. Jag är stolt över att ha varit med och petat lite!

+ Nya lovande privatare har också dykt upp. Bland annat en Collie (inte border ;)) med drag under tassarna. Kul!

Nu längtar jag efter att tävla igen. Håller tummarna för att åtminstone en hund får klartecken på torsdag!

Agilitykurs – fokusdagar

Halloj!

Nu är det dags att se över sommarens prestationer och börja planera för nästa säsong. Jag kommer att ordna tre fokusdagar:

11 september – Grundläggande handling

Hunden måste kunna hopphinder och öppen tunnel. Vi går igenom handling från grunden.

17 september – Slalom

För dig som har tränat en del slalom men vill att hunden ska bli duktigare. Vi tränar ingångar, fart och avstånd utifrån hundens kunskaper.

25 september – Balanshinder

Vi jobbar med kontaktfält och gungbrädan. Antingen har du redan jobbat med hundens kontaktfältsbeteende och vill stärka det beteende du redan har eller så vill du komma igång.

Kursplats: Bäsna, Borlänge

Mat och fika: Komplett kök där du kan värma mat och fika. Jag bjuder på kaffe/te/vatten resten tar ni med själva.

Kostnad: 1 dag: 680 kr + moms. 2 dagar: 1200 kr + moms. Alla tre dagarna: 1600 kr + moms

Kursanmälan via mail: ninnielindvall@hotmail.com eller telefon: 0243-23 08 88, 070-757 67 88

Du kan ställa upp husvagn/husbil med el eller övernatta i lillstugan om du har långt att åka.

Välkomna!

Ninnie

Lydnadsgrupp

Tänk vad det betyder mycket med träningskompisar! Jag har haft svårt med motivationen för lydnad ända sedan min härliga, galna flat Mårten dog. Mårten var en sådan där hund som bara älskade att göra sina uppgifter. Vi gjorde ett 40-tal tävlingar i elit. Jag minns hur han riste av förväntan när vi ställde upp oss och tävlingsledaren frågade om jag var klar. Mitt ”ja” var som att skjuta en elchock genom hans kropp, hela hunden vibrerade när han väntade på mitt ”fot”.

Sådana hundar växer inte på träd. Som tur är. Mårten var inte bara strålande lydnadshund, han var psykopat också.

Nå, sedan han blev påkörd av en bil och dog hösten 1994 har jag inte hittat någon hund som stimulerat mig att träna lydnad fokuserat. Det känns som om jag har haft en sådan himla tur som kommit med i den här lydnadsgruppen nu när Medde inte kan köra agility längre. Och faktiskt. Han börjar faktiskt få riktigt bra tryck i lydnaden 🙂 Äntligen känns lydnad kul igen!

Idag tränade vi i Borlänge. Tyvärr var det något som small. Skott, åska eller ljud från någon industri? Vet inte, men Medde var väldigt berörd. Jag har aldrig tänkt på det, han vallar och kör agility ändå. Men i lydnaden hinner han väl tänka mer… Träningen gick alltså inte som jag tänkt mig, jag fick lägga mig på en helt annan nivå. Jag vill inte ens försöka lära en rädd hund något nytt. Om inte annat är jag rädd för att hunden ska få taskiga associationer till det den tränade när den var rädd. Dock gav det mig något att tänka på…

Agilityklass 1 och 2, Märsta-Sigtuna BK

Som vanligt när jag ska rita en klass 1 bana så slits jag mellan två oförenliga önskningar. Dels vill jag kora de värdigaste som ska få pinnar för att flytta upp till klass 2. Det kräver att hunden och föraren behärskar en del handling och att hunden har hinderkunskap.

Å andra sidan vill jag göra en tillgänglig bana för som inte skrämmer bort nybörjare och debutanter.

Som vanligt tycker jag inte att jag lyckades kombinera dessa önskemål. Som vanligt tycker jag att min bana hade klar dragning åt det första. Mitt enda försvar är att banan faktiskt var lättare för en hund som inte hade så stort hindersug. Eller var vältränad, förstås.

Agility klass 1Den svårighet jag tycker egentligen är lite too much i klass ett är passagen 5-6 där 14 bakifrån är en klar fälla som också en del gick i. Jag är faktiskt förvånad att så många diskade sig på vanliga hinderfel. Tre vägringar på slalom, hunden hoppade ramen på däcket, omtag av kontaktfält och så. Samtidigt är det roligt att så många klarade banan bra. Även många diskade gjorde i övrigt bra lopp 🙂 Det som förvånade mig var att så många inte utnyttjade möjligheten att ge hunden en rak linje in i slalom. Många satte hunden bara rakt bakom första hindret och gjorde därmed tunneln mer synlig än den annars skulle ha varit. Premiärnerver?

Medan jag dömde Anna Müllers hopptvåa byggdes min agilitytvåa av Anna och Emma. Jag hann bara se någon enstaka hund och fick en känsla av att den inte såg riktigt ut som på skissen. Min känsla är att den var ganska svår på pappret och möjligen blev ännu svårare i verkligheten?

Så här ser skissen av agility klass 2 ut:

Stort tack till både arrangör och tävlande för en trevlig dag!

Vallning

Tittar till fåren. Sandra och Rapp följde med. Medde tog in dem i fållan, vi började där. Rapp hade lite jobbigt att sätta sig i respekt hos en vrång tacka. Med lite hjälp från Sandra så rättade hon in sig i ledet.

Sedan var det Jos tur. Först fick hon cirkla fållan. Hon balanserade mig fint och var entusiastisk. När vi gick in i fållan blev det läskigt, läskigt. Hon fick sitta och bara titta en stund. Jag knuffade undan fåren lite. Jo var skeptisk, men kunde till slut inte låta bli att följa efter. Vi cirklade några varv åt båda hållen i koppel. Jag vill inte ha något fläng eller trams. Lugnt och fint, jag vill bara att hon ska få känna att hon kan påverka fåren.

Sedan släppte vi ut fåren så att Rapp kunde fösa. Sandra har utvecklats som herde. Hon höll god ordning på både får och hund.

20110814-185644.jpg

Redan från början har jag sele på. Jag vill att ”sele på” ska vara en positiv signal ”=yes, jobba med får”, inte något jag tar till när hon är olydig.

Militant animalian

Det är jag det.

Som animalian har jag inget emot grönsaker. Jag vill bara ha dem förädlade genom att de processats genom ett djur.

Idag har jag ännu en gång nekats kötträtt (hamburgare) av bestämda fikaövervakare och istället hänvisats till ett bord med djurfoder avsett för funktionärer.

Jag åkte hemifrån klockan fem i morse. Två mackor senare attackerade jag en kebab vid halv sju på kvällen.

Hallååå! Animalianer är också människor!

Animalianer är sanna djurvänner – vi konkurrerar inte med djuren om maten!

Mot grillen 🙂