Jo är fårmyndig :)

Jo har ägnat helgen åt vuxensaker. Varit med i Björnidet i Smedjebacken och vallat får i vinterhagen. Bådadera för första gången.

Björnidet tog henne med storm! Jag är ju inte så lite bortskämd av Aron och Kate som rullar ihop sig och somnar bredvid agilitybanan vid träning och tävling. Trots att det bara var lydnadsträning var Jo inte i närheten av att somna. Hon är mer, helt enkelt. Hon tog godis men inte leksak förrän efter en stund. Hon gick i spinn av klickerljud och hundar som lekte med en boll. Hon landade lite efter en stund, men här har jag fått något att bita i 😉

Vallning

Tänk att jag är lika feg med varje ny hund. Jo är 13 månader, men har bara gått några varv runt fåren i lilla fållan. Sandra har varit här med Rapp en del och det skaver lite. Jag måste våga sätta igång. I helgen fick jag äntligen tummen ur. En liten vända i en lite större fålla fungerade väldigt bra och jag tänkte va fan. Släppte ut fåren och och skickade fröken. Hon bara gled runt och balanserade. Jag gick lite baklänges och hon  höll fåren till mig. OJ! WOW! In och hämtade maken med kameran.

Fråga mig om jag är otroligt nöjd 🙂 Den lilla galna hunden, hur samlad som helst med fåren. Vilken lite vallhund! Tack Åsa, du har fött upp ännu en pärla!

Annonser

Ny fas i livet

För mycket länge sedan bodde jag och min dåvarande pojkvän i en liten lägenhet på Kungsholmen. Inte speciellt förvånande gifte vi oss och fick två barn. Vi flyttade till större lägenhet – hus i Knutby – hus i Bäsna – Gård i Bäsna. Förutom hundar var livet rätt mycket jobb och barn.

 

Nu plötsligt är vi bara två igen. Maken och jag. Lite äldre. Lite gråare. Lite rundare om magen. Dottern ringde tidigare ikväll från Chicago där hon är på tjänsteresa. Sonen pluggar i Halmstad. Plötsligt är vi bara två igen. Plötsligt står vi där med den där friheten vi drömde om mellan blöjbyten och öroninflammation.

 

Hur känns det? Tomt, men kul. Kul att sonen kom in på högskolan. Kul att dottern  har ett jobb och lägenhet hon trivs med. Kul att veta att båda barnen har ett eget liv. Kul att vi har roligt när vi pratar och ses. Kul att ha två städer att åka till och hälsa på.

Tomt att inte hitta handukarna i oordning i badrummet. Konstigt med alla skor på skohyllan. Väldigt lite tvätt. Betydligt mindre smulor i köket. Bäsna ideella taxiförening ligger vilande.

 

Det är nu jag är glad att jag har behållit ett eget liv genom småbarnsåren. Roligt att åka till Björnidet och träna agility eller lydnad. Kul att tävla länskampen. Spännande att testa yoga utan att behöva bekymra sig om hämtning av son. Det blir många matdosor eftersom jag hela tiden lagar för mycket mat. Praktiskt att ha ett gästrum.

 

Sammanfattningsvis känns det rätt bra 🙂

 

Lag i Kista

Jag passade på att inleda med ett kort besök hos dottern i storstan där jag även sov över. Jag vill också ha en barre på söööder! Den här gången klarade jag mig till och med utan P-böter 🙂

Come back med Kate 🙂

Åh, vad roligt det var att komma ut på tävling och träffa agilityfamiljen igen! 🙂

Det var Kates första tävling sedan 12 juli och kändes verkligen lite ringrostigt. Dessutom med andra förutsättningar.

Inget snack om att ”skicka och sticka” på den för hundarna hala mattan. Det var både frustrerande och vilsamt att ”ta det lugnt  – stå kvar – vänta på hunden – spring sakta” och så vidare. Behagligt, faktiskt. Banorna var väldigt öppna och flytiga, väl anpassade till underlaget. Mycket trevlig mjukstart.

Hopplag A

När Kate tävlade i Kista för två år sedan var hon en försiktig liten prinsessa i början av sin karriär. Hon halkade inte mycket alls. Nu har hon fått mer tryck och första loppet var Bambi på hal is. Med is i magen väntade jag hon hittade benen och vi klarade nollan. Många lag fick till bra resultat. Mick fick en tidsödande vägran och vi slutade på 12:e plats.

 

Hopplag B

Kate hittade greppet bättre. Jag är stolt över hur fint hon läste min position 2-3. Även här kändes loppet stabilt. Efter slalom gjorde jag en ”lagstolpning”; jag gillar inte att stolpa, men safeade för laget. Tyvärr läste hon bakombytet för sent på nästa hinder och rev. Kanske fick jag betala för att jag var för smart? 😉 Nu gjorde det inte så mycket eftersom Eddie mycket otippat diskade sig, så var laget definitivt borta.

 

Agilitylag

Även agilitybanan var öppen och flytig. I alla banorna var det utslagsgivande att föraren hade koll på linjerna och att hunden läste dem väl. Vi tog det lugnt och noggrant. Den här gången läste Kate bakombytet också och vi satte dagens andra nolla.

Hela Team Limex: A Mick, B Kate och C Eddie.

Mick nollade också medan Per fick en femma på balansen. Det räckte till en fjärdeplats.

Dagens TACK:

Tack David och söta dotter för skön soffa!

Tack Österåkers BK för ett fint arrangemant på Mässan!

Tack Petra för filmerna!

 

Kate är äntligen champion på riktigt :)

Ibland mal kvarnarna rätt segt skulle man kunna säga. Kate tog faktiskt sitt sista hoppcert i maj. Jag kom dock inte till skott med att skicka in pappren förrän november. Jag hade liksom ingen tanke på att det skulle vara problem.

Det var det.

Det visade sig att De cert hon tog i Härnösand 2010 (alldeles i början av SBK tävlling)  inte var registrerade som de skulle hos SKK. Sedan har det varit en dans om vem som borde rapportera vad vart. Suck.

Marina hittade certen och Håkan räddade dagen när han fortsatte jaga certregistreringen åt mig. Och nu äntligen.

(foto: Stefan Borg)

GK Vallpr SE Ag(hopp)Ch Seglinges Kate

Tjoho 🙂

Ibland mal kvarnarna rätt segt skulle man kunna säga. Kate tog faktiskt sitt sista hoppcert i maj. Jag kom dock inte till skott med att skicka in pappren förrän november. Jag hade liksom ingen tanke på att det skulle vara problem.

Det var det.

Det visade sig att De cert hon tog i Härnösand 2010 (alldeles i början av SBK tävlling)  inte var registrerade som de skulle hos SKK. Sedan har det varit en dans om vem som borde rapportera vad vart. Suck.

Marina hittade certen och Håkan räddade dagen när han fortsatte jaga certregistreringen åt mig. Och nu äntligen.

(foto: Stefan Borg)

GK Vallpr SE Ag(hopp)Ch Seglinges Kate

Tjoho 🙂

Ibland mal kvarnarna rätt segt skulle man kunna säga. Kate tog faktiskt sitt sista hoppcert i maj. Jag kom dock inte till skott med att skicka in pappren förrän november. Jag hade liksom ingen tanke på att det skulle vara problem.

Det var det.

Det visade sig att De cert hon tog i Härnösand 2010 (alldeles i början av SBK tävlling)  inte var registrerade som de skulle hos SKK. Sedan har det varit en dans om vem som borde rapportera vad vart. Suck.

Marina hittade certen och Håkan räddade dagen när han fortsatte jaga certregistreringen åt mig. Och nu äntligen. Kate får titulera sig:

GK Vallpr SE Ag(hopp)Ch Seglinges Kate

Tjoho 🙂

Kate är äntligen Champion på riktigt :)

Ibland mal kvarnarna rätt segt skulle man kunna säga. Kate tog faktiskt sitt sista hoppcert i maj. Jag kom dock inte till skott med att skicka in pappren förrän november. Jag hade liksom ingen tanke på att det skulle vara problem.

Det var det.

Det visade sig att De cert hon tog i Härnösand 2010 (alldeles i början av SBK tävlling) var inte registrerade som de skulle hos SKK. Sedan har det varit en dans om vem som borde rapportera vad vart. Suck.

Marina hittade certen och Håkan räddade dagen när han fortsatte jaga certregistreringen åt mig. Och nu äntligen. Kate får titulera sig:

GK Vallpr SE Ag(hopp)Ch Seglinges Kate

Tjoho 🙂