Så är årets första domarvärv med de nya reglerna fullgjort. Reglerna kändes inte konstiga eller så. I klass 3 är förarna så fokuserade att den omdebatterade slalomregeln aldrig blev något problem. Dagens domarfadäs var när Mija Jansson med total självklarhet styrde Rasken över hopp #7 åt fel håll i agilityklassen. Jag reagerade inte alls förrän hon berättade det efteråt. Jösses vad man kan lura sig på en övertygad förare! Hon fick 10 fel och hade inte med resultatlistan att göra som tur var.
Det kändes väldigt konstigt och lite tråkigt att inte tävla själv alls den här helgen, men skönt att inte flänga Borlänge – Linköping – Karlstad – Borlänge och både tävla och döma i 36 timmar eller så. Jag känner mig klok 🙂
Lena tävlade istället. För att hon inte skulle kunna titta in sig på banorna medan hon dömde så gjorde jag om hennes banor när det var dags för large. Man kan ha väldigt roligt med någon annans banor vill jag lova!
Jag ville ha händelserika banor. Det är inte viktigt med så kallade fällor och egentligen vill jag inte diska någon. Däremot vill jag ha mycket handling och som sagt händleserikedom. Förarna fick inte en lugn stund. Händelserika banor tenderar dessvärre att erbjuda förarna många tillfällen att diska sig… Här tillkom dessutom att jag ville göra banorna olika det Lena stått och tittat på i small och medium.
Båda hoppbanorna hade slalomingångar from hell. Och vilka ruggiga slalomingångar jag fick se! Ruggigt bra! Och många! WOW!
Och så den beryktade starten…
Jag måste säga att jag inte gillar programmet Flexitrack. När jag tittar på banorna ser de ganska luftiga ut, men det är de inte i verklgheten. Jag har sett det på Flexitrackbanor förut, men lurade mig nog lite ändå. Avståndet mellan tunneln och hopp #5 i Hopp B är två meter i verkligheten (Ja, jag stegade). Det ser OK ut på skissen och kändes inte så himla hårresande när jag ställde ut nummerskyltarna, men milda makter vad svårt det blev! Förarna kämpade och många var bra placerade, men – swoosch, så var hundarna i tunneln. Den passagen är jag inte nöjd med efteråt. Det blev helt enkelt onödigt trångt. En liten vridning på femman hade gjort susen liksom.
Trots allt var det en hel del som klarade den närmaste vägen med bravur. Tyvärr diskade de sig alla senare i banan. De flesta i toppen valde att köra lite safe genom att ta hunden runt hindret på andra sidan. Även det var risky, eftersom även slalomsug skördade offer.
Jag hoppades få se massor med bra agility under söndagen – och det fick jag. Tack alla och stort grattis till många finfina prestationer!
Robic's får och hund 
Jag och Malin som satt uppe på fiket och såg Mijas och Raskens lopp satte fikat i halsen när du inte diskade henne. Men jag håller med. Hon handlade övertygande. Ingen runt oss som stod och tittade tycktes heller se att det blev fel väg. 😀
Vilken start. Ska nog vara glad att jag sprang Lenas banor. För jag vet en tax som förmodligen hade kastat sig in i slalom.
Tack! Nu är det bara att längta efter islossning. Jag vill klara den där starten. Antagligen behövs det några försök 🙂