Äntligen Cert!

Fjorton månader har gått sedan Kate tog sitt första agilitycert. Fråga mig inte hur många gånger jag har kommit på första placering efter certet. Fråga inte heller om jag har missat cert med endast en hundradel. Två gånger. Det är inte tur om man vinner. Men har man otur så vinner man inte.

Idag var marginalerna på min sida. Carina hade gjort, med hennes egna ord ”o-cariniga” banor. Jag tyckte de var genomgående trevliga, jag hoppas att det inte beror på det.

I båda hoppklasserna fastnade jag i leran. Suck. Två onödiga disk. En bra tävlingsdag var det och arrangörerna gjorde verkligen allt för att fixa så bra som möjligt. Stort tack både som tävlande och domare!

Annonser

Upp som en sol…

Sol ute och sol i sinne var verkligen inte i fas denna helg. Lördag tävlade Jo i Falun. Trots riktigt ösregn började dagen lysande med att Jo vann hopptvåan. Ett klantigt vägval av mig, men hon var tack och lov inte över vägranslinjen 🙂

Agilityettan däremot gick åt pipan när hon rev långhoppet som var hinder 2. Senare diskade vi oss, men i övrigt gick hon så bra som jag blivit bortskämd med. Dessutom var jag domare så det var bara att stå kvar ute i blötan. Eva-Lena, Meta och alla funkisar gjorde verkligen ett kanonjobb som rodde tävlingen i hamn (haha, vitsigt med tanke på regnandet 🙂

Vi åkte vidare till Timrå där Kate skulle ta storslam enligt planen. Vi mötte upp med Maria i husbilen och hann moja oss med lite skvaller om kvällen. Vi sov åtta hundar och två personer. Hur lungt som helst. Stort tack för allt, Maria!

Fyra diskar senare var det lika lång väg hem med bilen full av kläder som fortfarande var blöta. Tänk att agility aldrig kan vara enkelt…

 

 

Det finns alltid ett träd…

En man var ensam överlevande efter ett skeppsbrott. Han simmade och simmade. Plötsligt insåg han att han hade en haj efter sig. Han simmade fortare och fortare men hajen kom allt närmare.

Hjälp, vad skulle han göra?

Till slut var han tvungen att klättra upp i ett träd.

Men…

Det finns ju inga träd mitt ute i havet!

Sensmoral: Det finns alltid ett träd.

Om mannen klarade sig? Ja det måste han ha gjort, hajar kan ju inte klättra 🙂

Bakombyta tunnlar

Det är något jag undviker har jag insett. Nästan alltid går det att lösa ändå.

MEN. Ibland kan man inte lösa det på annat sätt. Eller så kanske man klantar till det så att behovet uppstår.

DÅ. Inser jag att jag borde ha tränat det för länge sedan.

NU har jag tränat det. Idag. Och här hemma går det hur bra som helst. Med båda hundarna. Samma byte som inte fungerade med någon av hundarna i söndags… Det gäller bara att komma ihåg att fortsätta träna bakombyten på tunnlar så att det ligger tillräckligt högt upp i mappen den dag jag behöver det igen.

Vi tränade en massa annat också. Om inte min CRCD strulade skulle jag lägga ut dagens träningsbana. Min kommunikation med Clean run fortsätter…

Avestafilmer

Lördag med Kate

Stort tack till Petra som upplät sin kamera och Uffe som filmade våra lopp!

Agilityklass 3

Planen var att framförbyta balansen. Glömde det och blev dessutom stående – Gah! Summan av helgen är att jag MÅSTE träna bakombyte på tunnlar!

Hoppklass 3

Det syns tydligt hur jag glömmer banan och tvekar mellan den blå och röda tunneln. Planen var ett framförbyte som sparat en del tid. Nå, jag är glad åt att Kate går så mjukt och fint, och förstås åt tredjeplatsen och mina båda SM-pinnar.

Söndag med Jo

Hoppklass 2

Debuten kunde bara ha gått lite, lite bättre. Måste se till att jobba framåt bättre i tighta serpentiner, jag hade kunnat vara mer aggressiv innan slalom också.

Agilityklass 1

Och så grädden på moset – Lillpluttan gick och vann agilityklassen. Jag blir irriterad på mig själv för att jag är så defensiv på balansen och A-hindret. Måste skärpa till mig och köra som på träning: Snabbt ner – snabbt släpp.

Vilka tjejer jag har 🙂

Pinnar i Avesta :)

Det är inte ofta jag har marginalerna på min sida. Ännu mera sällan har jag det flera lopp i rad. Men, som reklamen säger, Plötsligt händer det.

Lördag klass 3

Tommy Hagström hade gjort väldigt trevliga banor. Åt det lätta hållet tyckte några men det var både handling och fällor för den som ville diska sig, Vi ville det inte. Trots ett pinsamt dåligt handlingsval som kostade flera sekunder så höll vi nollan i agilityklassen på en inte alls oslagbar tid. Sedan hade jag tur. Tillräckligt många hade fel så vi lyckades knipa sista SM-pinnen med en 6:e plats. Nu har Kate tre 🙂

I hoppklassen glömde jag banan vid ett tillfälle men som tur var så följde jag bara med dit fötterna och Kate gick. Jag tappade nog inte så mycket tid i loppet och vi kom 3:a. Ännu en SM-pinne, Kates andra i hopp.

SM känns inte helt onåbart längre 🙂

Söndag klass 1 och 2

Jo debuterade i hoppklass 2. Trevlig bana (Tack Camilla för alla trevliga banor). Jag kom inte iväg ordentligt mot en tunnel, vi fick lite tjafs som kostade en vägran, annars skötte hon sig strålande.

Inför agilityklassen var jag lite nojjig. Sedan i onsdags, när hon flög gungan, har jag drömt om hur Jo aldrig mer skulle ta en gunga på tävling. Tur att hon inte sover ihop med mig 😉 Hon gjorde gungan och allt annat så bra som hon kan. Note to self: Måste träna bakombyten på balanshinder! Gudarna log åter mot oss och lilla Jo vann klassen och tog sin andra pinne i agility 1.

Fem pinnar sedan debuten den 22/8 får väl betraktas som bra 🙂

Tack vare Avesta Hundungdoms förnämliga upplägg är klockan bara eftermiddag och jag hinner både vallning och skogspromenad också. Stort tack!

Dubbelseger!

Kvällstävling i Rättvik. Stressa hem från jobbet, middagen blev ett par ägg i bilen. Vad gör man inte för att få tävla, så kul är det 🙂

Galna Jo lär sig varje tävling att bli mer behärskad utanför banan. Än så länge betyder inte ”mer behärskad” samma sak som ”behärskad”, men hon är stundtals pratbar numera. När vi går in på banan förändra hon. Från ”raving maniac” till följsam och fokuserad på ett par sekunder.

Banorna var roliga men agilitybanan var full av fällor för en slalomgalning. Lite scary, alltså.

 

Hopploppet följde strax efter. Jag var nästan hög efter agilityloppet och bara måste testa en utmanande start. Så kul att den funkade!

 

En bra kväll 🙂