Hundmat är en djungel…

Alltihop är Jos fel. Hon har visserligen lärt sig att äta när det bjuds. Men hon visar ingen förtjusning över att få och äta maten. Mitt foder är verkligen inget skräpfoder och de andra hundarna älskar det. Av en vän fick jag en påse av en annan sorts foder, Sam’s field. Jo började äta direkt och jag tänkte yes!. Lyckan varade i tre dagar sedan började hon vela och valla maten innan hon under hot från de andra knaprade i sig maten. Suck.

Under tiden försökte jag researcha marknaden. Det är inte lätt. Det som skrivs om torrfoder verkar egentligen bara skrivas av två grupper. Den ena är emot allt torrfoder och den andra representerar något märke som naturligtvis är bäst 😉 Den gruppen som är emot torrfoder förordar barf – alltså färskfryst foder. Även här stötte jag på problem:

1) De flesta som skrev gjorde det för att marknadsföra sin produkt. Tillbaka till samma ruta som torrfodren…

2) De flesta färskfodren innehåller ändå spannmål av olika slag – var det inte det man ville undvika?

3) Minkar. Många som tillverkar färskfoder gör det tydligen som bisyssla till sin minkfarm. Och minkfarmer vill jag inte hjälpa till att hålla igång.

4) Flera har hört av sig om hundar som blivit dåliga av färskfoder. Tydligen växttrådar som inte hunden kunnat smälta..?

De foder som ingen haft något negativt om är Vom og Hundemat och Musch. Flera poängterar att det är mycket vi inte kan kolla eftersom det inte är svenskt. Musch, som är finskt, verkar ingen veta något alls om…

5) Svårt att hitta återförsäljare. Det är bara två foder jag kunnat hitta återförsäljare för inom fyra mil enkel resa.

Det ena av fodren som säljs i Borlänge är VoH. Jo och Kate testar det nu. De är båda påtagligt förtjusta, Jo äter som aldrig förr.  Återstår att se vad som händer på några veckor.

Finns det någon som har koll på någon oberoende undersökning?

Annonser

Lydnadsträning

Med sorg konstaterar jag att agility och vallningssäsongen är på väg att försvinna in i mörker och kyla. Men kul var det att återuppta kontakten med världens bästa lydnadsgäng. Efter Meddes pension har jag funderat på vem som ska bli nästa lydnadshund. Inser att det vore kul att börja träna med en ung hund som har framtiden för sig om hon skulle bli bra. Alltså Jo.

 

Nu måste jag erkänna en sak. Jag är en väldigt slö matte när det gäller allt i vardagen. Jag går inte på valpkurs och inte på vardagslydnadskurs. Jag går inte på valpparty och åker inte till stan för att träna hunden på gator och torg. Jag tar bara för självklart att jag går och mina hundar följer med.

 

Det finns för stås en backlash med det. När man har en liten prillig lättstörd liten dam så har man liksom ingen aning vad som kommer att hända. Jag anlände till den parkeringsplats vi skulle kvällsträningen på. Skulle hon stirra och voffa på folk som hämtade sina bilar? Skälla på gatlyktor? Studsa på varenda litet ljud? Bli rädd?

 

Tänk vad man kan hetsa upp sig. Jo lekte glatt med mig med olika leksaker. Hon fokuserade på alla nya småsaker vi tränade.  Hon blev snabbt trött så koncentrationen tog hårt på henne, men det var ingen tvekan hos henne vad som skulle prioriteras.

 

Tjohooo! Hon blir nog en riktig hund 🙂

Inte nudda golv

Nu när hösten faller på roar vi oss med lite inneträning igen. Jag vill gärna behålla hundarnas smidighet, balans och styrka under vinterhalvåret. Dagens lek: Inte nudda golv.

Bilderna har inte ens näst bästa skärpan, men det syns vad vi har för oss 🙂

Jo snurrar ett varv på stora kudden (55 cm i diameter). Olika håll olika gånger.

Oj det gungar när man går… det gäller att hålla reda på tassarna.

Kate kan snurra på lilla kudden (38 cm i diameter)

Kate och Jo som vill träna mer 🙂