Jo är agilitymyndig :)

Gårdagens beslut att åka hem och vila kroppen var nog klokt. Kände mig mycket smidigare efter en natt med Voltaren. Benet kändes faktiskt riktigt OK när jag var uppvärmd.

Idag började vi i Sandviken. När jag kom dit insåg jag att jag har varit där (också) förut. Kanske inte så många brukshundsklubbar jag har missat vid det här laget 😉

Agility klass 2A

Flytig bana med ett par riktigt luriga hinderplaceringar. Dem klarade vi med sedan blev det lite kajko. Litet återfall i ”Puh, jag klarade det-glömmer resten av loppet”. Sur på mig själv!

Efter gårdagens hetta var jag beredd. Nyinköpt reflekterande täcke från Clean run på Jo och en gegga för att vätska upp henne. Jag rörde ner lite Vom og Hundemat i vätskeersättning. Det fick hon efter varje lopp under dagen. Tror att det gjorde henne gott.

Agility klass 2B

En lite svårare bana, men snällare mot mig. Benet höll och Jo gick som på räls. Vi VANN med ett par hundradelar tillgodo på duktiga Therese Isaksson med Wii. Vi var de enda nollorna så jag behövde inte gräma mig över att sno pinne från någon.

Jag tycker att loppet var bra som helhet. Behöver verkligen jobba på hennes gungteknik, dock.

Mooot Hofors. Vi var klara ca 11.30. I Hofors skulle large börja tidigast 13.30. Kan det klaffa mer perfekt?

Hoppklass 3A

Med Jo är det stora problemet att ta oss till starten. Det är som tur är få som inser vilken ångest avståndet mellan parkeringen och banan kan medföra…

Banan var grymt snabb. När jag gick in var det någon som kört den på 21 sekunder! (visade sig sedan vara 21,99, men ändå!)

Det är en otroligt häftig känsla att äntligen kommit in i ett flow där jag faktiskt inte vet riktigt vad som hänt när jag går i mål. Visst är det kul med agility. Men nu är det ännu roligare! Det visade sig att lilla handgranaten gick in på 22,19, klassens näst snabbaste tid. Bara 2 tiondelar efter den ouppnåeliga Cola.

Det sista av vätskeersättningsgeggan till Jo för att orka ända in i kaklet. Ja, jag åt själv också. The med grädde, en avocado och ägg. Det klarar man sig länge på vill jag lova.

Hoppklass 3B

Banan var snabb och händelserik med fina linjer. Klockan närmade sig fem, Jag hade varit igång i 12 timmar i sol och blåst och var trött, nöjd och mör. Många nollor på hisnande lopp. Jo var galen. Inte mitt problem. Härligt att kunna gå igång en gång till!

Jo är fortfarande något storsprungen men jag tror inte att svängarna kan bli så himla mycket snävare utan att vi börjar tappa tid. Hon svänger ju inte så hon lindar sig runt stöden, frågan är dock om det skulle gå fortare. Kom gärna med synpunkter 🙂

Kan inte vara annat än nöjd med min lilla hund 🙂

Agility 2 i Väsby

Uppladdningen var inte optimal. Att handlöst stupa framlänges i en fårhage verkade inte så farligt just när det hände. Senare på kvällen började jag fundera, kan revbenet vara brutet? Har jag kunnat sätta på mig strumporna alldeles själv..?

Fredag. Det högg i rygg och revben och jag kunde inte lyfta benet när jag försökte springa. Jag proppade i mig Ipren, packade in Jo i bilen och drog till mor ändå. Maken kallar mor Bibi för hobbypharmaceut och det ligger något i det. Lämpliga salvor hittades och det hjälpte faktiskt.

Mycket bättre, men inte på långa vägar bra prövade jag några springsteg på morgonpromenaden. Jo drog iväg som en avlöning. Hon tänkte helt klart springa för oss båda 😉

I första loppet rev hon första hindret. Silverfärgade pinnar i motljus var inte hennes grej, tydligen. Många hundar rev något av de första två hindren. Jag tror att jag behöver skaffa silverfärgade pinnar att öva på…

I andra loppet läste hon klockrent INTE min decelposition utan drog förbi mig till gungan. Från fel håll. Gunggalning 😦 I andra banan var det en hel långsida ”springa som fan” för att hinna upp och trycka hunden runt ett hopphinder. Slänga in hunden i en tunnel och DRA JÄRNET var vad som gällde. Det fixade vi. Mycket stolt, men med ännu en sträckning i mitt rådbråkade ben. Det blev ingen vallning hos Eva. Det blev inget Hofors. Det blev åka hem, gnugga in Voltaren och vila inför morgondagen.

Förutom de små missöden som ödelade varje förhoppning om uppflyttning så gick lilla flickan Jo kanonfint och vi hade jättekul. Min rörlighet var över förväntan. Imorgon ska vi till Sandviken och Hofors 🙂

Temakurser agility i Bäsna

Nu har träningen kommit igång. Varje onsdag tränar vi, oftast blir det handling på bana eller kombinationer. Nu kommer två temakurser för dig som vill gnugga hinderkunskap lite extra.

Tema kontaktfält:

Måndag 27 maj och Måndag 10 juni klockan 18-ca 21 Kostnad 360 kr+moms. Fokus är hur du ska få din hunds kontaktfält snabbare och säkrare.

Tema slalom:

Måndag 3 juni och måndag 17 juni klockan 18-ca 21 Kostnad 360 kr+moms. Målet är en hund som kastar sig in i slalom och svänger hela vägen.

OBS! Ni som har säsongskort går gratis, men måste anmäla er. För övriga kostar kurserna 360 kr + moms (450 kr) per tema. Max 6 deltagare.

Jo på turné i Värmland

Så kom helgen då båda tjejerna skulle göra utomhuspremiär. Det sprack långt innan – Kate är hemma och vårdar sin tå.

Lördagen började i Torsby. En pytteliten tävling, vad sägs om 31 startande i det största startfältet? Agilityklass 2 hade samlat 9 arga konkurrenter som konkurrerade om två pinnar. Åttiotalskänslan gav en riktig nostalgikick samtidigt som jag inte alls är van vid de förutsättningarna längre. Det här med att värma innan banvandring och köra inom  några minuter efter… Vi agilityförare har ju tränats till fulländning att ladda i flera omgångar med ganska lång väntan emellan.

Kanske var det nostalgin som gjorde att jag helt självklart gick in, satte nollan och vann. Precis som Debbie och jag gjorde på den gamla goda tiden 🙂

I hopptrean gjorde Jo en för henne gansak ovanlig miss. Hon läste avståndet helt fel och kraschar ett hinder. Hon var så himla söt när jag såg på henne att hon insåg att det här hindret kommer hon inte att kunna ta sig över från där hon befann sig. Man kan fråga sig varför jag styrde ut Jo i en bautasväng i framförbytet efter blå tunneln. Plock – bakombyte var planerat.

En mysig och rolig kväll med Ewa där vi kombinerade god mat, gott vin, tävlingsförberedelser och struntprat alldeles för länge, några timmars sömn, så var det dags igen. Premiär för KASK som officiell tävlingsarrangör.

Jag tycker att Jo på det hela taget gick bra i båda loppen. Det kunde ha gått…

Rivningen i agilitytvåan sätter jag på oturskontot. Jag är lite avslagen på slutet, borde förstås träna på att jobba ända in i mål även när loppet inte kommer att ge önskad plats i resultatlistan. Ett bättre vägval för mig själv hade nog kunnat undvika disken i hopptrean, jag borde nog ha varit på andra sidan om den korta blå tunneln. Då hade jag kunnat sticka tidigare.

En härlig, rolig helg som gav både resultat och hemläxor förutom en massa mys. Tack alla!

Kate och hennes tå, del två

Så var veterinärbesöket avklarat. Jag gjorde en sådan där bitchig tidsbeställning ”jag vill inte tjafsa med vila och hålla koll. SM är om sex veckor. Jag vill komma till en ortoped och jag vill att det ska finnas möjlighet att röntga direkt”. Jag fick som jag ville. Vi drabbade ortoped Per Nyberg med full kraft.

Kate blev grundligt undersökt. Hon visade tydligt att hon inte gillade böjprovet på femte tån på vänster framtass. På sätt och vis är det goda nyheter. Förra gången hon var skadad i tån så var det fjärde tån. Åtminstone tolkar jag det som positivt. Det borde ju vara en ny skada, inte att hon har slagit upp en gammal. Jag inbillar mig att ett skadat ställe blir lite svagare för varje gång det måste läka. Om det är rätt så borde det vara bättre att sprida skadorna på flera ställen. Om det nu finns något bra alls med en skada.

Hennes vänstra tass röntgades. Röntgenbilden visade inga skador på tålederna eller falangen. Inte heller någon begynnande artros som jag varit rädd för.

Slutsatsen är att problemet rör senor och muskler. Inte så kul det heller förstås, men med en betydligt bättre prognos än om det varit skelettet.

På grund av karenstiden blir det en mycket kort period med antiinflammatoriskt. Vila tills hon inte visar smärta vid böjprov på tån. Bandage om tassen när vi är ute för att ytterligare skydda tån från belastning.

När vi sedan sätter igång ska vi starta försiktigt med svängar. Inte bara tighta svängar runt hinderstöd utan även ligga lågt med slalom och böjda tunnlar som också innebär sidledes belastning på tassarna. Min egen tanke är att sätta igång med gåbandet. Fördelen med gåbandet jämfört med att gå ute är att gåbandet inte har några ojämnheter som belastar. Agilityträningen kommer att börja med gymnastikhoppning (hoppteknikövningar) för att återuppbygga balans och smidighet. Det finns mååånga övningar vi kan göra rakt fram där hela kroppen ändå får jobba. När vi så småningom börjar svänga behöver ju svängarna inte kombineras med höga hinder. Tur att jag har gott om bumps. Tyvärr är balansbollarna tabu ett bra tag, för mycket belastning på tårna.

Jag är så himla glad att jag är så nördigt överkänslig för rörelsestörningar. Att jag kollat upp detta redan nu. En veterinär som skrivit om muskelskador skrev att hundar är så bra på att kompensera för sina skador att de oftast haft skadan minst en månad när vi ser symptom. Om det gäller hundar i allmänhet så tror jag att det är ännu värre med Border Collie som är så himla ambitiösa.

Nu ska prinsessan Kate bli smärtfri och stark 🙂 På väg mot SM, trots allt.

PS. Synpunkter och tips på det jag skrivit ovan mottages tacksamt!

 

Jo kom, såg och segrade :)

Första maj hade klubben en inofficiell tävling för att examinera en tävlingsledare. Jag brukar inte slita på hundarna med inofficiella starter men för hemmaklubben vill man ställa upp. Det funkade bara till hälften, Kate fick vara hemma och vila. Fy vad hemskt det var att se hennes blick när Jo och jag gick iväg!

Planen var att utmana och utvärdera min lilla Jo. Äntligen är utomhussäsongen här med möjlighet att verkligen träna på riktigt! Banorna var genomgående trevliga och flytiga på ungefär klass 2-nivå.

Agilityklass A

Jag hade aldrig väntat mig att få en hund vars största problem är att komma till start. Eller snarare mitt största problem är att bogsera lilla Jo till starten. Att gå mot första hindret är som att hålla fast i en apterad handgranat. Lika spännande varje gång. Bara jag lyckas parkera henne någorlunda där jag vill ha henne framför första hindret. Jag har nog aldrig varit så tacksam över att jag lägger en massa tid på att grundträna just starter.

Farten låg på 4,68 meter/sekund.

Agilityklass B

Linjen mellan balansbom och A-hindret var lurig. Eller, det fanns en jättebra linje, men det var svårt att komma på hur jag skulle handla för att visa hunden den. På en inofficiell tävling ska man väl passa på och tänja gränser?! Alltså valde jag att handla balansen på större avstånd lateralt för att försöka hinna till position på en svår serpentin vid hinder 4. Hon svajade lite mellan balansen och hopp 3 så jag kom inte riktigt iväg som jag ville. Sedan kändes det som om Jo inte riktigt läste min riktning. Lite helikopterhandling från min sida kan förstås har varit försvårande för henne.

Farten låg på 4,82 meter/sekund

Hoppklass A

En intressant reflektion är att jag har svårt att bestämma sig för var jag ska starta när det inte är givet av banan. Här valde jag att starta tidigt för att komma igång innan det var dags att svänga så att min rörelse skulle bli flytigare. När jag kör Jo så tycker jag att hennes svängar är stora. De ser inte så stora ut på filmen som de känns. Frågan är hur mycket snävare de kan bli utan att hon tappar fart?

Farten låg på 5,78 meter/sekund

Hoppklass B

I sista loppet kändes hon fladdrigare, lite trött antagligen. Ändå håller hon ihop fint tycker jag. Vi funderade på om Jo var på väg mot fel tunnelöppning 10. På filmen tycker jag att det ser ut som om jag bara är sen med signalen och får en stor sväng, inte att hon fokuserade på fel öppning.

Farten låg på 5,32 meter/sekund

Sammanfattning

Jag är GLAD över att:

Jo fungerar allt bättre före start och vid målgång. Dels att hon sitter fint och samlat i väntan på att jag ska starta henne. Men också att vi börjar hitta former för att ta oss till startlinjen. Att de två största svårigheterna skulle vara att få henne till startlinjen och rikta henne åt rätt håll innan start, och att fånga in henne efter loppet – det hade jag inte räknat med när jag planerade min nästa hund 😉

Jo är alltid samlad. Hon har alltid huvudet med sig och är mycket följsam och lätt att köra trots hög fart.

Jo verkar trivas med sina hinderbeteenden. Om hon gillar det hon gör så finns mindre behov hos henne att förändra sina beteenden. Sammantaget har vi inte kunna träna mer än vi tävlat de sista månaderna. Lite skräp har förstås krupit fram, men inte alls så mycket som det skulle kunnat vara.

Jo är en duktig problemlösare som prioriterar sina uppgifter rätt. Det är lite paradoxalt att jag känner mig så trygg med henne samtidigt som hon är den stolligaste hund jag haft.

Att träna på, förutom underhållsträning:

Bakombyten. Bakombyten, bakombyten och bakombyten. Vi har mycket att göra.

Kontaktfält när jag lämnar henne lateralt.

Gungbrädeteknik, det syntes inte idag eftersom ingen gunga var med.

Serpentiner, jag måste bli tydligare och Jo måste bli uppmärksammare på plockhanden. Särskilt i samband med tunnlar.

Med mera… härligt att inte vara fullärd 🙂