Jo kom, såg och segrade :)

Första maj hade klubben en inofficiell tävling för att examinera en tävlingsledare. Jag brukar inte slita på hundarna med inofficiella starter men för hemmaklubben vill man ställa upp. Det funkade bara till hälften, Kate fick vara hemma och vila. Fy vad hemskt det var att se hennes blick när Jo och jag gick iväg!

Planen var att utmana och utvärdera min lilla Jo. Äntligen är utomhussäsongen här med möjlighet att verkligen träna på riktigt! Banorna var genomgående trevliga och flytiga på ungefär klass 2-nivå.

Agilityklass A

Jag hade aldrig väntat mig att få en hund vars största problem är att komma till start. Eller snarare mitt största problem är att bogsera lilla Jo till starten. Att gå mot första hindret är som att hålla fast i en apterad handgranat. Lika spännande varje gång. Bara jag lyckas parkera henne någorlunda där jag vill ha henne framför första hindret. Jag har nog aldrig varit så tacksam över att jag lägger en massa tid på att grundträna just starter.

Farten låg på 4,68 meter/sekund.

Agilityklass B

Linjen mellan balansbom och A-hindret var lurig. Eller, det fanns en jättebra linje, men det var svårt att komma på hur jag skulle handla för att visa hunden den. På en inofficiell tävling ska man väl passa på och tänja gränser?! Alltså valde jag att handla balansen på större avstånd lateralt för att försöka hinna till position på en svår serpentin vid hinder 4. Hon svajade lite mellan balansen och hopp 3 så jag kom inte riktigt iväg som jag ville. Sedan kändes det som om Jo inte riktigt läste min riktning. Lite helikopterhandling från min sida kan förstås har varit försvårande för henne.

Farten låg på 4,82 meter/sekund

Hoppklass A

En intressant reflektion är att jag har svårt att bestämma sig för var jag ska starta när det inte är givet av banan. Här valde jag att starta tidigt för att komma igång innan det var dags att svänga så att min rörelse skulle bli flytigare. När jag kör Jo så tycker jag att hennes svängar är stora. De ser inte så stora ut på filmen som de känns. Frågan är hur mycket snävare de kan bli utan att hon tappar fart?

Farten låg på 5,78 meter/sekund

Hoppklass B

I sista loppet kändes hon fladdrigare, lite trött antagligen. Ändå håller hon ihop fint tycker jag. Vi funderade på om Jo var på väg mot fel tunnelöppning 10. På filmen tycker jag att det ser ut som om jag bara är sen med signalen och får en stor sväng, inte att hon fokuserade på fel öppning.

Farten låg på 5,32 meter/sekund

Sammanfattning

Jag är GLAD över att:

Jo fungerar allt bättre före start och vid målgång. Dels att hon sitter fint och samlat i väntan på att jag ska starta henne. Men också att vi börjar hitta former för att ta oss till startlinjen. Att de två största svårigheterna skulle vara att få henne till startlinjen och rikta henne åt rätt håll innan start, och att fånga in henne efter loppet – det hade jag inte räknat med när jag planerade min nästa hund 😉

Jo är alltid samlad. Hon har alltid huvudet med sig och är mycket följsam och lätt att köra trots hög fart.

Jo verkar trivas med sina hinderbeteenden. Om hon gillar det hon gör så finns mindre behov hos henne att förändra sina beteenden. Sammantaget har vi inte kunna träna mer än vi tävlat de sista månaderna. Lite skräp har förstås krupit fram, men inte alls så mycket som det skulle kunnat vara.

Jo är en duktig problemlösare som prioriterar sina uppgifter rätt. Det är lite paradoxalt att jag känner mig så trygg med henne samtidigt som hon är den stolligaste hund jag haft.

Att träna på, förutom underhållsträning:

Bakombyten. Bakombyten, bakombyten och bakombyten. Vi har mycket att göra.

Kontaktfält när jag lämnar henne lateralt.

Gungbrädeteknik, det syntes inte idag eftersom ingen gunga var med.

Serpentiner, jag måste bli tydligare och Jo måste bli uppmärksammare på plockhanden. Särskilt i samband med tunnlar.

Med mera… härligt att inte vara fullärd 🙂

Annonser

9 kommentarer på “Jo kom, såg och segrade :)

  1. Fanny skriver:

    Snyggt Ninnie! Verkligen imponerande.

  2. Eva skriver:

    Grymt vad fint det går! Jag tycker det varit samma med Kelli och de där svängarna och ställer mig precis samma fråga som du. Är det lönsamt att jobba på snävare svängar?
    De är bra lika, systrarna 😀

    • Ninnie Lindvall skriver:

      Ja, visst är de lika! Kate har ju tightat upp sina svängar spontant med åldern. Men då lägger hon också in fler steg. Jag vet faktiskt om hon har blivit snabbare genom banan tack vare det. Svårt att jämföra också, hon har högre grundfart nu så hennes tider är ju bättre än när hon var nybörjare. Kul att spekulera!

  3. asaalgot skriver:

    Imponerad av fyra snygga snabba nollor och dessutom segrar! Grattis!

  4. Marlene skriver:

    Wow! Vilken underbar hund du har! Grattis till fyra nollor och en otroligt fint hund! 🙂

  5. […] som skilt sig från mängden, det kändes som MIN typ av hund och dessutom så häftiga i arbete. Seemework´s Jo och Seemework´s Kelli. Kelli skulle ha valpar i samma veva men tiden var inte rätt för mig. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s