Kate och hennes tå, del två

Så var veterinärbesöket avklarat. Jag gjorde en sådan där bitchig tidsbeställning ”jag vill inte tjafsa med vila och hålla koll. SM är om sex veckor. Jag vill komma till en ortoped och jag vill att det ska finnas möjlighet att röntga direkt”. Jag fick som jag ville. Vi drabbade ortoped Per Nyberg med full kraft.

Kate blev grundligt undersökt. Hon visade tydligt att hon inte gillade böjprovet på femte tån på vänster framtass. På sätt och vis är det goda nyheter. Förra gången hon var skadad i tån så var det fjärde tån. Åtminstone tolkar jag det som positivt. Det borde ju vara en ny skada, inte att hon har slagit upp en gammal. Jag inbillar mig att ett skadat ställe blir lite svagare för varje gång det måste läka. Om det är rätt så borde det vara bättre att sprida skadorna på flera ställen. Om det nu finns något bra alls med en skada.

Hennes vänstra tass röntgades. Röntgenbilden visade inga skador på tålederna eller falangen. Inte heller någon begynnande artros som jag varit rädd för.

Slutsatsen är att problemet rör senor och muskler. Inte så kul det heller förstås, men med en betydligt bättre prognos än om det varit skelettet.

På grund av karenstiden blir det en mycket kort period med antiinflammatoriskt. Vila tills hon inte visar smärta vid böjprov på tån. Bandage om tassen när vi är ute för att ytterligare skydda tån från belastning.

När vi sedan sätter igång ska vi starta försiktigt med svängar. Inte bara tighta svängar runt hinderstöd utan även ligga lågt med slalom och böjda tunnlar som också innebär sidledes belastning på tassarna. Min egen tanke är att sätta igång med gåbandet. Fördelen med gåbandet jämfört med att gå ute är att gåbandet inte har några ojämnheter som belastar. Agilityträningen kommer att börja med gymnastikhoppning (hoppteknikövningar) för att återuppbygga balans och smidighet. Det finns mååånga övningar vi kan göra rakt fram där hela kroppen ändå får jobba. När vi så småningom börjar svänga behöver ju svängarna inte kombineras med höga hinder. Tur att jag har gott om bumps. Tyvärr är balansbollarna tabu ett bra tag, för mycket belastning på tårna.

Jag är så himla glad att jag är så nördigt överkänslig för rörelsestörningar. Att jag kollat upp detta redan nu. En veterinär som skrivit om muskelskador skrev att hundar är så bra på att kompensera för sina skador att de oftast haft skadan minst en månad när vi ser symptom. Om det gäller hundar i allmänhet så tror jag att det är ännu värre med Border Collie som är så himla ambitiösa.

Nu ska prinsessan Kate bli smärtfri och stark 🙂 På väg mot SM, trots allt.

PS. Synpunkter och tips på det jag skrivit ovan mottages tacksamt!

 

Annonser

2 kommentarer på “Kate och hennes tå, del två

  1. Marlene skriver:

    Skönt att det var en ny skada och inte gammal. Inbillar mig också att det är bättre med en ny än att slå upp gammalt. Håller tummarna att hon är på tårna snart igen 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s