SM i Falkenberg

Ett fantastiskt välarrangerat SM på en väldigt bra plats. Bra ordnat med parkering. Jag gillar ordning och reda och det var det. Dessutom duktiga speakrar (minus att högtalarna var felriktade. Man fick välja mellan att lyssna i skogen eller titta från läktaren.) Underlaget var överlägset det bästa jag varit med om på ett SM.

Domarna hade verkligen lyckats med sina banor. Inte supersvåra men handlingskrävande och utslagsgivande med bra linjer. Stort tack!

Fredag

Lagagilityklass – terriergreppet…

Banan kändes fin, jag var i fokuserad och Kate var laddad. Trodde jag. Snabbt visade det sig att jag nog var rätt spänd i alla fall. Spänd Ninnie blir ofta defensiv och det passar dåligt med laddad hund. Vi diskade oss tidigt. Loppet fortsatte kaotiskt och hakade upp sig på en tunnel där jag stack för tidigt. Kate följde med och hamnade i fel tunnelingång. Gång på gång. Hennes svans slank mellan mina fingrar och jag grep tag och riktade om henne till rätt ingång och avslutade loppet.

Efteråt frågade en vän ”var det med glimten i ögat eller var du arg?” En annan frågade ”hur tänkte du?”.

Det enkla svaret är: Jag var inte arg. Jag försökte inte vara rolig. Jag tänkte inte. Jag ville bara få in hunden i rätt tunnelingång för att kunna avsluta loppet.

Jag erkänner. Jag är uppväxt med terrier. Jag är uppväxt på hundutställningar i terrierringen. Både i ringen och i vardagen är svansen ett mycket användbart handtag. Jag har hindrat månget terrierslagsmål med ett fast tag i svansen. Ett grepp i svansen är inte smärtsamt för hunden så länge greppen inte drar mot kotorna. Rakt bakåt för en hund som inte har kroksvans är verkligen inget som hunden lider av. Mycket mindre jobbigt för hunden än till exempel att dra dem i nackskinnet.

Så, fyrtio år senare satt terriertakterna fortfarande i. Missförstå mig inte. Att dra hunden i svansen är inget jag rekommenderar. Det är inte något som lär hunden något. Det enda syftet kan vara att hindra något från att hända, det må vara fel tunnelingång eller en attack på en annan hund. Jag förstår självklart att folk som inte är terriermänniskor kanske inte förstår hur opåverkad hunden är av ett sådant grepp. Jag är glad att majoriteten av publiken är hundkunniga människor som kunde se på Kate att hon inte var särskilt chockad eller betryckt av handlingen.

Efter loppet gick jag in i min sedvanliga SM-depression. Agility kändes inte kul helt enkelt. Jag kände mig gammal och fet och oduglig. Självförtroende är verkligen en färskvara. Som tur var delade jag stuga med Petra och Lotta som drabbats av min förra agilitydepression på Slottshoppet. Jag vågade helt enkelt inte sjunka ner i självömkan. En riktigt god, onyttig middag i gott sällskap med mycket garv hjälpte också till.

Lördag

Individuell hoppklass

Jag hade gaskat upp mig och var redo. Vi hade startnummer 6 så det var tidigt redo som gällde. NU var Kate och jag i fas och vi jobbade fint ihop. Härliga känsla! Det är det som är agilty, det där magiska när man jobbar ihop, lyssnar på varandra och ÖSER! Tyvärr missbedömde Kate ett upphopp så vi hade en femma med oss. Tiden hade dock räckt till en fjärdeplats och det kändes bara fint 🙂

Lagfinal hoppklass

Petras Algot drog på sig en sträckning i bogen och därmed var Petras och hans SM slut. Team Limex fick starta på tre. Kate var först ut med ännu ett synkat lopp, tyvärr med en rivning på näst sista hindret :(. Malin och Nick drog också på sig en rivning. Laget slutade på en sjundeplats. Kul att gå i mål med resultat i alla fall 🙂

Söndag

Individuell agiltyfinal

Med en 40:e plats i bagaget var jag inte jättenervös inför finalen. Målet var att ha kul, köra bra agility, testa Kates running contacts om det var läge, och sätta en nolla, i den ordningen. Jag peppat mig själv länge att våga köra det på tävling – om det var läge skulle jag köra running på SM. Oh scary! Jobbigt för ett kontrollfreak, vill jag lova!

Vi lyckades med tre mål av fyra. Vi hade kul, vi körde bra agility och Kate gjorde bra running på balansen. Tyvärr tog Kate ett hinder extra när jag var lite otydlig efter A:et, men hon gjorde inga hinderfel så i min känsla var att vi nollade 🙂 Kate tror alltid att hon är världsmästare.

Filmer kommer när jag hunnit redigera.

Sammanfattningsvis känns det otroligt bra att vi startade i katastrof, men jag lyckades vända mentalt och hitta känslan innan SM var över för denna gång. Nu ska vi träna på en del hemläxor, till exempel snäva bakombyten så att vi blir ännu bättre till nästa år 🙂

Stort grattis till alla välförtjänta medaljörer!

Annonser

12 kommentarer på “SM i Falkenberg

  1. Gudrun Brundin skriver:

    Jag är terriermänniska ut i fingerspetsarna och det är INTE okej att dra hunden i svansen, speciellt inte när den kommer i full fart in i en tunnel och där du i stundens hetta verkligen inte kan avgöra om ditt svansryck drar mot eller med kotorna. Ditt handlande var oansvarigt och oetiskt och precis inget annat. Och låt bli att låta påskina att det är okej att dra terrier i svansen när de går in i fel tunnelingång för att deras förare har visat dem fel. Terrier är hundar precis som alla andra. De tål ingen starkare bestraffning än några andra hundar, även om de kanske inte visar det. Det är en helt annan sak att ta tag i svansen för att förhindra mycket värre skador i slagsmålssituationer. Men att rycka ut hunden ur en tunnel i ett SM-kval där i princip inget av värde eller livsfara står på spel för hundens del, det är riktigt, riktigt dåligt. Speciellt sedan det var 40 år sedan du hade en terrier… Jag hoppas verkligen att de där ”terriertakterna” som du helt felaktigt skriver om snart går ur, för de är verkligen ledsamma att bevittna. Så vitt jag vet har varken jag eller Camilla någonsin ryckt våra utmärkta terrier i svansen. Och det kanske är just därför som de är så trevliga, glada och arbetsvilliga. Usch, Ninnie. Usch. Ledsamt. Ingen bra reklam för vår sport.

  2. Mija skriver:

    Jag såg inte händelsen ifråga men jag har inte hört snackas om detta ”svansryck”. Det enda jag hört är att Gudrun Brundin snackar om det.

    Tycker att detta förtal är djupt olyckligt då Camilla Brundin och Ninnie Lindvall konkurrerar på utbildningsområdet som Camilla försörjer sig på.

  3. Maria Pettersson skriver:

    Som jag skrev på fejjan till detta blogginlägg…
    Jag såg aktuell händelse via livesändning på webben,
    Min reaktion var: kate har låst på fel tunnelhål
    (kunde blivit många varv i tunneln) icke verbalt
    kontaktbar hund, klart man rör/tar tag i den.
    Inge konstigt i mina ögon, i den farten… Så ”siktar” man väl inte på specifik del av hunden.

    Hejja Ninnie, du o kate gjorde ett bra sm, såg 3 av 4 lopp

  4. Maria Lönnbeeg skriver:

    Håller helt å fullt m Maria, jag såg oxå livesändningen å såg inte ngt som man måste bli så himla hysterisk över. Förtal kan vara att ta i eftersom det de facto har hänt, men man behöver definitivt inte få det att låta som Ninnie är djävulen själv heller:-(
    Skit happens liksom, skulle kunna hända vem som helst m en övertänd hund som man försöker få tag i när den spinner ur all kontroll.

    • Mija skriver:

      Förtal handlar inte om huruvida något är sant eller inte, har jag lärt mig, utan det handlar om att säga något i syfte att svartmåla personen ifråga. Avsikten avgör, med andra ord, och jag ser ett mönster här – alla Brundins konkurrenter anklagas för att behandla hundar illa… Slag under bältet enligt min mening. /Mija

  5. Bibi Almhög skriver:

    BRA SKRIVET!

    Skickat från min iPod

    17 jun 2013 kl. 22:58 skrev Ninnielindvall’s Blog :

    > >

  6. Maria Lönnberg skriver:

    Ok, Mija då har jag lärt mig något nytt idag, jag har tolkat förtal som prat om något som faktiskt inte hänt:-) Tack!
    Mvh Marial

  7. Jag såg händelsen och tänkte bara typ ”Oups, nu fick hon tag i svansen” och fnissade faktiskt lite åt det för det såg roligt ut 🙂

    Nu är jag inte superanatomiskt kunnig och hade ingen aning om att det skulle kunna vara farligt att dra i svansen (nu tyckte jag ju inte ens att Kate hade speciellt med fart…) men jag tror dom flesta som såg händelsen förstod att det var i ”stundens hetta” och inte något du stod och planerade: ”Försök du ta tunneln igen så får du se…då åker du ut fortare än kvickt och då tänker jag…hm…då tänker jag…hm….ja nu vet jag….då drar jag ut dig i svansen!” 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s