Valpbestyr

Någon som tror att det är lätt att vara valp. Bekymmersfritt. Skulle inte tro det. Att vara valp betyder att vara ständigt upptagen med en lång lista över saker som måste styras upp. Om du frågar Nim.

Man måste bråka med sin mamma

Det är minsann inte alltid som Jo är överst

 Och så måste man ta ett snack med katten

På skogsturen måste man dra i rötter, köra näsan i snöblasket, kissa, köra näsan i lövhögarna, bita i rötter, bita i pinnar, bita i mattes fötter (Hm, fick man inte det?), hälsa på tanter, springa jättefort, hoppa över en björkstam, bajsa, bita farbror Medde i benet (AJ, fick man inte det!), dra i grästuvor, dra i grenar, gräva gropar, äta hästskit, äta lera, springa jättefort, komma till matte och få godis, bära på kottar, gå i koppel, bita i kopplet, hoppa i vattenpölar…

Det är allt jobbigt att vara en liten valp. Nims matte tycker att det är väldigt skönt att valpar sover mycket också.

Annonser

Frukostkurr

Äntligen har Jo och Nim blivit mor och dotter istället för igel och matbar 🙂 Visst är de gulliga!

Angel in disguise?

Min söta Nim

Första dagen är avklarad. Lilla Nim har sovit tyst hela natten och gjort alla ärenden så snart vi gick ut imorse. Lekfull och nöjd har hon varit med på liten kort skogspromenad. När hon är trött så lägger hon sig där hon är och somnar. Hur go som helst – lugnet före stormen?

 

En liten hund

Plötsligt så är det tomt. Inget hemtrevligt knastrande när vassa tänder går lös på teglet vid kaminen. Inget bajs på golvet. Inga gaddar som plötsligt hugger tag om hälsenan.
Tomt, men lite skönt att bara vara vi igen. Lilla Nim är nog också trött efter dagens övningar, men hon verkar vara en väldigt nöjd liten flicka så här långt.

Igår kom Catrin med familj. En mysig kväll med god mat, vin och prat. Hon passade på att tävla i Rättvik innan det var dags för Ninja att bli hennes på riktigt. Annika och Kerstin kom på förmiddagen. Mycket prat, valpmys och en sopplunch senare for alla iväg åt sitt håll. Oj vad lugnt det blev! Nim tvärsomnade i buren medan maken och jag tog en lååång promenad med de stora hundarna i eftermiddagssolen.

Plötsligt är Nim en liten hund i vår familj, med egen matskål och matplats. Hon åt upp aaaalltihop 🙂

 

Sista natten med gänget

I skrivande stund sitter Ninjas matte i bilen på väg hit. Hon är nog värd varenda kilometer

Imorgon kommer mattarna till One och Najk. De väntar!

Imorgon vid den här tiden är det bara lilla Nim kvar här hemma. Ska hon bli som Gollum månntro?

Lite abstinens kommer det att bli men samtidigt skönt att bara vara familjen igen. De vuxna hundarna har inte fått mycket kul mer än promenader de sista veckorna. Och så har vi ju lamningen, lammen kan komma när som helst nu 🙂

Agilitybanan då

Kommer du ihåg…

Så här såg en agilitybana ut, redo för första start för sisådär 25 år sedan.

Jag tog bilden för att visa vår nya sponsor hur fina hindren blev. Det var tider det.

På domarkonferensen dryftade en kollega att det kanske inte behövdes så många pinnar på hopphindren, mest för att det tog så lång tid att sätta upp vid rivning. Flera kollegor fasade – hur skulle man då få hundarna att hoppa över?

Kul minne, hur som helst 🙂

Åtta veckor och en dag

Köket är helt klart lite tomt utan Lyckas fladdrande öron och krökta svans när hon svischade fram över och under allt i sin väg. Hon har funnit sig väl tillrätta hos bästa Ia, lillmatte Ebba och resten av familjen.

Ia rapporterade: ”Lilla Lycka har installerat sig och skötte sig föredömligt första natten. Hon sov!” Låter härligt! Hoppas att fortsättningen blir lika okomplicerad.

Lyckas första promenad blev i snöstorm. Så här söt var Lycka i lånat täcke.

Här hemma fortsätter valparna att lära sig allt de behöver kunna. One tar sig nu lätt över kompostgallren ute (70 cm). One hell of a jumper 🙂 Alla är intresserade av jord- och skogsbruk.

De visar också intresse för hushållssysslor. Jag tror faktiskt att de är fullärda snart.