Härligt avslut på vallsäsongen

Idag var årets sista valltävling för mig och Kate. Om sanningen ska fram så känns det ganska skönt. Och lite tomt. Men efter förra helgens kurs så ska det bli kul att kunna träna för att utbilda och fila på detaljer utan att ta hänsyn till en förestående tävlingsstart. Med alla tre tjejerna förstås.

Det här året har inte alls utvecklats som jag tänkte mig. I början av året hade jag ingen aning om att jag skulle ha en agilitydepression och en vallningskarriär. Visst är det härligt att det händer saker.

Jo vallar 20130723 Jo i vallningsmode. Det syns i ögonen att hon är en het tjej

Det började med att jag hängde med till Christer Sjögren för att få lite vallhjälp med Jo. Kate fick följa med som träningsobjekt enligt principen ”bättre att öva på den gamla hunden som redan är förstörd”. Och så svarade Kate genast och fint på träningen! Christer sa att hon kunde gå sakta och Kate bara köpte det. Min racerråtta som sprungit in all time-low på det snabbaste Ik 1 jag någonsin genomfört. Några veckor med Christers recept och Kate hade en helt annan attityd, både till fåren och jobbet. Plötsligt var hon i hand och vi jobbade tillsammans på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare.

Kate1 2014-03-08

Nu utmanade hon mina vallningskunskaper och min fantasi för att träna henne till en bättre vallhund än jag trodde att jag kunde träna fram. I våras var vi hos Eva, bästa uppfödaren, Karlsson. Hon sade rakt på sak ”Nu när du fått in hund du kan styra så måste du göra det också”. Jag var solklart den svagaste länken i team Lindvall. Underbart!

Kate2 2014-03-08

Tävlingsdebuten sköts upp nästan två månader av en rejäl sträckning. Kate fick verkligen vila och rehabba enligt alla konstens regler. Frisk och fräsch, tillbaka i form kom hon, men fy vad tråkigt det är med halt hund!

I slutet av perioden försökte vi oss på ett pass agility också. Genast såg jag hur hon såg ansträngd ut. Inte i det sträckta bakbenet utan i fram. Hennes gamla tår som spökade igen. BLÄ! Jag tog det trista beslutet att pensionera henne från agility. Hon verkar hålla fint för vallning, hon har inte varit halt sedan dess.

Så var det äntligen dags att ge sig ut på tävlingsbanan. Och Kate var så bussig. Hon gick som hon brukar och gör det hon kan, så bra hon kan. Varje tävling gav hemläxa, men mest åt mig. Jag har blivit bättre på att hålla linjer och att undvika att tappa onödiga poäng på sådant jag själv gör.

Kate vallveckan 2013

De sista två tävlingarna (Norrvissjö och Huddinge) tog vi förstapris med fjärde respektive tredjeplaceringar. Så himla skönt att sätta två tävlingar i rad. Det känns som om vi kommit någonvart i år. Efter Kursen för Jonas Gustafsson förra helgen har vi ändå massor att träna på.

Någon som läste noga minns att jag nämnde Jo i början av inlägget. Hmmm, det har inte gått lika lätt. Och min vallupplevelse med Kate skapar högre ambitioner även för henne. Fick en hel del tankar även gällande henne förra helgen så vi är tillbaka på basic. Jag har bestämt mig för att jobba om både verbala kommandon och visslorna och det blir ju åtminstone tillfälligt ett stort steg tillbaka. Ambitionen är att hon ska komma igång på riktigt under våren.

Sist men inte minst ska lilla Nim utbildas till vallhund. Undrar om jag får tid att köra agility?

Nim i Nås 2014-09

Nim, 8 månader, träffar en stor flock får för första gången

Riktigt härlig vallkurs

I helgen gjorde jag come back med att gå vallkurs på härliga pensionat Udden för Jonas Gustafsson. Härliga hagar, skön säng, god mat och mycket trevliga kurskamrater. Inte så illa. Undrar om inte vallmänniskor är ovanligt trevliga?

Vallningsmässigt var det som att komma hem. Men bättre. Jag kände igen det Jonas gjorde och fick den uppdaterade versionen. Alla hundarna i kursen var på olika utbildningsnivåer så jag har med mig en hel del pepp hem till Jo och Nim.

Kate Udden väntar 2014-10-19

 Vi började i lilla fållan, Kate gick sist. Lååång väntan, hallååå, det borde vara min tur nu!

Kate Udden Jonas 2014-10-19

Vallning ser ju inte så jobbigt ut. Synd att Kate har vallat fåren ur bild.

Prinsessan Kate. Hon är så härlig. Så ärlig. Gör precis så gott hon kan hela tiden. Visar både starka och svaga sidor. Men hela tiden precis som hon är. Alla råd jag får är goda råd eftersom allt som händer är saker jag känner igen.

Och Jonas levererade. Jag fick massor av sådana där små, små detaljtips som är så himla ovärderliga. Han slog verkligen ner på allt och det tar jag som en komplimang. Det handlade om att jag skulle skärpa upp henne lite för att hon ska bli ännu mer uppmärksam på mina kommandon, men också om att få henne att ta mer egna initiativ för att styra upp fåren på linjen. Att jag ska nyansera mina visslor mer för att bättre ge besked om vad som är på gång. Att ha en tydligare startrutin inför hämt. Att verkligen kräva lydnad på varje kommando och inte stå och vara nöjd. Det där sista är ett härligt problem vill jag lova.

Vi lärde oss att jobba med look back, det gick förvånansvärt enkelt. Rätt typiskt att något som en inte kan verkar så svårt. Och det är det säkert också, men grundkonceptet köpte både jag och Kate genast.

Vi jobbade med att vända om, slå ut och plocka in för att bättre kunna styra utgångarna. Jag fick en klockren tankeställare för hur jag kan tänka i upptaget för att fatta vad som händer när jag inte ser hunden. Titta på fåren 😀 Hört den förut?

Kate Udden front2 2014-10-19

Vi jobbade en hel del med framdrivningarna. Jonas såg hennes svaghet, trots att jag inte hade nämnt just det – vad hade jag väntat mig? Men så fick jag lite bra gratistips utöver det jag bett om.

Kate Udden profil 2014-10-19

Och riktigt härligt att vi inför look back-övningen gjorde flera delningar som passerade helt utan kommentar. Det känns stort när det inte kommer från Jonas om ni förstår vad jag menar.

Kate Udden front 2014-10-19

Mästerfotografen heter Felicia Asp Tauni. Stort TACK för fina foton!