En ny stjärna på himlen

För drygt ett år sedan lämande lilla Ninja lämna boet för att komma ut i världen till förväntansfulla nya ägare. Hennes matte Catrin var inte bara god vän, hon är också en fantastisk hundtränare och ägare. Allt var bara underbart. Inget kunde gå fel. Trodde jag.

Ninja

I maj drabbades Ninja av feber, behandlades och blev bra. I januari drabbades hon ånyo av feber. Den här gången blev hon inte bra. Så snart behandlingen avslutades återkom febern. Nya behandligan, remiss till Ulltuna, massor med provtagningar, röntgen, utredningar… Lilla Ninja stod på höga doser kortison och antibiotika i olika omgångar. I tre månader har hon stundtals legat med dropp, haft över 40 graders feber många gånger. Medicinen hjälpte henne men botade henne inte.

Ninja 8 april

Så här såg hon ut i onsdags. Hon är så pigg, så livskraftig, så underbar. Men det är en illusion. Det är kortisonet som verkar. Så fort kortisonet börjar gå ur kroppen så stiger febern.

Igår åkte var hon på Ulltuna igen. Veterinärerna gick igenom alla journaler, grep efter halmstrån. Snälla, kan vi ha missat något? Nej, tyvärr. Eftersom Ninja fått den mest kompetenta vård som tänkas kan och alla kända mediciner som brukar hjälpa så fanns inge längre något hopp om att hon faktiskt skulle bli frisk. Återstod ett liv på ständig medicinering, kortison eller cellgifter. Båda dessa preparat ger kraftiga biverkningar, dessutom var det inte säkert att de skulle hjälpa henne i längden.

Hennes modiga, omtänksamma mattar tog det svåraste av alla beslut. Att låta Ninja slippa bli ett medicinskt experiment. Att låta henne somna medan hon fortfarande levde ett värdigt hundliv. Att inte försöka och försöka och försöka, tills Ninjas lidande blev så stort att det verkligen inte gick längre. Nu hoppas vi att Ninja har återförenats med sin bästa lekfarbror Medde i hundhimlen.

Jag högaktar verkligen det beslutet. Det gör mig också rasande att dessa underbara hundmänniskor har råkat så illa ut. Livet är inte rättvist. Och inte döden heller. Om det här inlägget hade varit skrivet på pappret så hade det varit alldeles fläckigt av alla tårar… Och ändå är det verkligen inte jag som har det svårast just nu. Massor med varma tankar skickar jag…

Lite medicinskt

Jag är inte så hemmastadd med alla medicinska termer så jag kommer inte ihåg alla prover och tester som gjorts. De har testat för bakterier, virus, ärftliga sjukdomar, autoimmuna tillstånd. Hon har behandlats med B12 för den händelse att det skulle vara fråga om IGS, men det svarade hon inte på. Veterinärerna är eniga om att inget tyder att det skulle handla om något ärftligt. Veterinärerna tror att det handlar om både virus och bakterierinfektioner som drabbat maximalt tursamt och att det kan ha kapslats in någon bakterihärd som medicinerna liksom inte kommer åt. Nu kommer hon att obduceras, men det är inte säkert att vi någonsin får en exakt diagnos.

Den som vill veta mer om vilka prover som tagits och /eller mediciner som satts in får höra av sig till mig privat så ska jag ta reda på svar.