Ninjas obduktionsresultat

Jag har aldrig varit med om att en hund oförklarligt inte har klarat av att leva. Innan Ninja avlivades trodde vi oss veta att hennes immunförsvar som felade. Hon kropp klarade inte att stå emot alla de smittor och bakterier som alla hundar och människor utsätts för dagligen. Ett fortsatt liv skulle ha inneburit mycket höga doser cellgifter eller kortison och ändå skulle varje möte med någon annan vara en potentiell dödsfälla för Ninja.

Nu har obduktionsrapporten kommit, jag lånar Catrins ord:

”Svaret på Ninjas obduktion har kommit, telefonsamtal för ett tag sen och nu kom alla papper, känslofyllt.

Jag vill betona att i nuläget finns ingenting som visar att detta är ärftligt, vi väntar på ett sista prov som analyseras i NY USA, på Optigens lab. Sannolikheten att det ska vara positivt är microliten men ska uteslutas. TNS, trapped neutrophil syndrome. Det förekommer framförallt i Australien och nya Zeeland. Enstaka fall i Europa.

Det obduktionen visade förändringar i benmärgen. Hon hade helt enkelt ett dåligt immunförsvar relaterat till de vita blodkropparna./stamcellerna i benmärgen var defekta.
Hon hade förhöjda värden av sina vita blodkroppar. Det finns ingen behandling mot detta och hon hade även hjärnhinneinflammation samt lunginflammation som de upptäckte vid obduktion. Hon hade fortsatt dragit på sig den enaefter andra sjukdomen och blivit sämre.
Flera patologer har varit involverade i Ninjas fall och de har även letat rapporter om liknade syndrom hos border collie och hittade inget.
De har tittat på genetik och försök utröna orsaken till denna ” dysplasi” –
Svaret är långt och utförligt, i korthet

1.att dysplasin skulle vara medfödd bedöms inte som sannolik.
2. Inga direkta avelsrestriktioner är väl befogade. Vi har inte hittat några rapporter om något liknade ”syndrom”

Vi är båda tacksamma att vi tog det här beslutet i tid. Att minnas henne full av liv, fart och fläkt. Vi såg henne långsamt bli sämre och med tanke på ingen diagnos, ingen fungerande behandling var det klokt av oss att låta henne somna in.”

Trots den tragiska situationen så har jag så många saker att vara oerhört glad för:

  • Catrin och Helena, Ninjas ägare, har hela tiden varit helt underbara. Vi har haft en jättefin dialog och kunnat gråta oss igenom detta tillsammans.
  • Catrin och Helena, som de underbara djurvänner de är, gjorde verkligen allt för Ninja både som frisk och när hon blev sjuk. När tiden kom så vågade de ta det fruktansvärt tunga beslut att lita Ninja slippa lida.
  • Veterinärerna har verkligen jobbat hårt för att finnas orsaken. Eftersom Ninjas tillstånd var väldigt sällsynt har de verkligen inte sparat på något för att ta reda på vad de kunde vara. De har också förkovrat sig i de genetiska sjukdomar som vi ofta diskuterar som finns på Border collie runt om i världen.
  • Självklart är jag väldigt glad för att ingenting tyder på att Ninjas tillstånd är genetiskt. Framför allt är jag glad för Ninjas fyra syskon Lycka, Najk, Nim och One. Det finns ingenting som tyder på att det här påverkar dem alls.

Nu är det nog dags att sluta gråta.

Behöver jag säga att jag just nu hatar innebörden av uttrycket shit happens?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s