Vallkurs för Bobby Dalziel

Jag har varit på kurs för Bobby tidigare och det är alltid lika kul. Han är en stor humorist med stor förståelse för vallning. Som pedagog för unghundar är han speciell. Han tar helt enkelt hunden och kör den. Emellanåt talar han om vad han gör och vad han vill uppnå. Jag är vanligtvis inte helt förtjust i det, men nu var det Vix som skulle gå och jag såg fram emot att se vad Bobby skulle plocka fram hos henne. Det andra passet var det Kate och hon har ju kommit lite längre. Där hade jag ingen aning om hur han skulle tänka.

Vix

Nå, som väntat tog han Vix i sin MYCKET långa lina (ca 300 meter, det var den korta linan). Målet med henne var att hon skulle gå efter får. Bara gilla att fösa, inte försöka runda och ta dem till mig. Strategiskt placerade stolpar gjorde att han kunde hålla hunden på spåret även i krossen. Det var kul att se någon annan köra Vix. Först knatade hon på med totalfokus på fåren men efter en stund så upptäckte hon att det hände konstiga saker som hon inte var van vid och ville gå till mig istället. Inte tillräckligt tänd, sa Bobby och det har han nog rätt i. Resten av tiden peppade han henne att gå efter får och placerade oss så att hon inte skulle kunna gå tillbaka till mig. Hon blev mer peppad, helt klart, och när hon inte kunde gå tillbaka till mig så jobbade hon på. Jag har varken de linor, marker eller stolpar som behövs för att träna som Bobby men det var väldigt lärorikt och intressant och se hur hon hanterade nya situationer. Slutsatsen är att hon är mogen för mer än vad jag hittills har begärt av henne. DET tar jag med mig och jobbar vidare på 🙂

Kate

Med Kate ville jag ha hjälp med utgångarna. Även min stora hage är i vallningssammanhang liten så när jag ska göra långa hämt måste jag utnyttja hela hagen. Medan jag trodde att jag lärde henne långa utgångar så lärde hon sig att följa terrängen och staketet. Gah! Det ställer till problem när vägen för utgången inte är helt öppen, förstås.

Där visade Bobby att han är en mästare. Inga problem, han hade svaret på tungan och som han läste situationen var lösningen given. Dessutom en lösning som jag och Kate har jobbat på, men jag fattade inte att det kunde användas där.

Ska försöka förklara: När terrängen sas lurar in henne så hamnar hon ju liksom framför fåren. När jag då har givit henne ett nytt till exempel höger så har hon fortsatt på sin båge, men är då fortfarande framför fåren. Jamen, sa Bobby, det där är inte en flank, det där är en look back. Såklart. Enkelt när det är sagt. Och det var vad vi tränade (Kate fick jag köra själv). Kate svarade jättefint, för henne hade det säkert varit logiskt hela tiden. Tänk vad mycket enklare det vore om hundar kunnat prata 😉

Stort tack till Kåre och Inger som ordnade kursen, fikat och den goda maten. Tack, tack 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s