Jag ska sälja min agilitybana – Nu är den såld

Nu är det dags. Jag har ingen hund som kan köra agility. Jag har inte heller lust att köra agility. Jag ska sälja banan och hoppas i första hand att hitta någon som vill köpa hela. Banan har stått ute från mitten av maj till mitten av oktober. Under vintrarna har den stått hoppackad och oanvänd i en lada.

Min bana består av

A-hinder från Smart 99

IMG_5557

Balansbom privatbyggd men stadig och bra konstruktion.

Balans

IMG_5560

Ny matta och nya stegpinnar förra året.

IMG_5562

Smart mittstöd som är ställbart i höjd. Balansen blir stadig även om underlaget inte är helt plant.

Gungbräda från agilityshop med nästan ny matta. Blå med grå kontaktfält, kontaktfältens matta byttes förra året.

Gunga 08

Extra bräda/nerfart balans. En före detta gunga, brädan har jag använt vid grundläggande kontaktfältsträning.

IMG_5579

Gungbrädan underst och bonusbrädan ovanpå

Nio Tunnlar

  • 3 stycken 6-meters 2 röda, 1 blå. Alla har hällor
  • 2 stycken 4-meters, två blå med hällor
  • 2 stycken 3-meters, en svart med hällor, en blå utan hällor
  • 2 stycken äldre gula som funkar om en lägger dem rätt, men det är äldre modell och de kan med fördel repareras.

IMG_5559

Röd och blå 6-meterstunnel

IMG_5575

Resten av tunnlarna och underredet till gungan.

Tunnelhållare från Folksam, Out’n out och de med brett plast över tunneln samt metallbågar. sammanlagt ca 20 stycken.

IMG_5555

6 med bred plast

IMG_5561Tunnelhållare från Folksam och Our’n out samt lite hoppinnar

Platt tunnel (tung som ett as, men ligger stadigt och funkar förvånansvärt bra för hundarna trots att släpet känns tungt (även papillon och chihuahua har testat).

IMG_5572

Ingången behöver lite kärlek för att få en mjuk framkant (den är in mot väggen)

Däck från Agilityshop. Ej delbart

däck

Bord, ja faktiskt. Skivan behöver renoveras om det ska användas som hinder. Jag har använt det som start vid nerfartsträning.

IMG_5576

2 st Slalom, ett gammalt och ett nyare agilityshop. Det gamla har 65 cm mellan pinnarna och är alltså inte tävlingsgodkänt. Det nya har 60 cm mellan pinnarna och enklare ihopsättning. 12 vita och 12 gula slalompinnar ingår plus två gula extrapinnar.

slalom

2 uppsättningar slalombågar, en vit och en genomskinlig.

IMG_5563

Genomskinliga köpta av Jenny Damm. 12 stycken; två i reserv

IMG_5573

Äldre modell på bågar från från agilityshop

Slalomportar för 2X2-metoden

IMG_5577

Långhopp, fem delar med hörnpinnar som sticks ned i gräsmattan

IMG_5571

Hopphinder 10 stycken från Hans Nordgren, lättmetall med trekantiga stöd. Ett av dem behöver repareras.

IMG_5558

10 stycken äldre med fasta positioner 30 – 65 cm höjd i 5cm-intervall. De är inte tävlingsgodkända men enkla och bra att träna på om en inte har liten smallhund.

IMG_5566

Fiffig bäranordning så att en kan bära dem med hjälp av hoppinnarna

Det finns minst en hopphinderpinne till varje hinder, och några extra

IMG_5567

Mur av trä, hoppdelen består av tre delar. Jag tror att det går att få till tävlingsgodkänd höjd för alla storlekar.

Hoppspindel

IMG_5568 IMG_5569

Rör till en hoppspindel för avstampsträning. Äldre hinderstöd att fästa rören på ingår

Bumps för uppfarts och studshoppsträning. Kanske 10 stycken

IMG_5564

Nummerskyltar

IMG_5580

Röda från 3-20, fyra gula onumrerade och 50 vita, numrerade 1-40 (tror jag) resten onumrerade reserv.

Till det kan komma lite fastsättningar och pinnar som jag har glömt.

Banan finns i Bäsna, 1,5 mil nordväst om Borlänge. Avhämtas eller skickas. Om banan ska skickas så betalar köparen fraktkostnaden.

Pris för allt: 60 000+moms. För närvarande är jag inte alls intresserad av att stycka banan och sälja enstaka grejer. Om den inte är såld nästa år vid den här tiden kanske jag blir tvungen att ompröva den tanken. Tills den är såld står banan packad i ett uthus där den inte står i vägen.

Jag hoppas förstås att någon annan nu får lika kul med den som jag har haft 🙂

Hälsningar

Ninnie Lindvall

Adress: Långgattu 42, 781 95 Borlänge

mail: ninnielindvall@hotmail.com

Tel: 070-757 67 88

Annonser

Hämtträning de luxe

Sommarens sista dag blev precis så perfekt som jag vill ha den. Först fem timmar i på en stor åker med några får, några hundar och några vänner. Sedan lite vallning med lilltjejen Nim i hemmahagen, hon klarade läxförhöret på gårdagens läxa (hålla ut bakom fåren). Sist men inte minst fick Vix köra första lektionen running target och Nim fick köra ett pass på balansbommen.

Dagen var solig, men inte så varm vilket passade perfekt. Dagen avslutades på verandan med grillat kött, mandelpotatiskräm och rödvinssås med ett glas rosé till.

Hämt hos Ewa 2015-08-09

IK2-helgen i Hudiksvall avslöjade en hel det brister i Kates utbildning. Framför allt det som kan hända när en inte har så stora marker att träna på. Nämligen att när jag ska göra långa hämt i min egen hage så måste jag utnyttja hela hagen. Istället för att lära sig göra långa hämt så har Kate lärt sig följa staketet, utan att jag har tänkt på det. När vi sedan skulle hämta på öppet fält med lite skogsdungar så följde Kate terrängen och tappade helt kollen på var fåren var.

Som synes har Ewa en alldeles utmärkt åker med skogspartier som flikar in, diken och lite annat som stör. Träningen gick inte särskilt bra i början, Det var svåra grejer. Ovanpå det Kate inte kunde så tillkom att jag hade svårt att se var hon var och bedöma hennes linje. Det är svååårt när fåren är 400 meter bort, helt enkelt.

Det var många saker Kate måste jobba med, bland annat:

  • Hon måste hålla reda på var fåren var
  • Hon måste springa väldigt långt för att komma till fåren
  • Hon måste ignorera terrängen och hålla fast vid sin ursprungliga plan. I det här fallet slå ut igen efter att har rundat skogsdungar eller diken
  • Hon måste vara öppen för att ta emot hjälp från mig
  • När hunden kommer fram bakom fåren har den sprungit över 500 meter i full fart. Då ska den vara lugn, bestämt och fokuserad i sin hantering av djuren samtidigt som den har koll på var jag är och lyder mina visslor. Fascinerande att ens tänka sig att det kan funka alls 😉

Inget hämt blev kanon, men hon lärde sig saker för varje hämt. Gissa om jag var pepp när vi åkte hem 🙂

Väl hemma var det dags för en tur med Nim i hagen bakom huset. Unghundsträning är så häftigt när hunden utvecklas hela tiden 🙂 Idag jobbade vi vidare med att vara öppen bakom fåren. Runda, upptag och börja framdrivningen lugnt. Ungefär samma saker som Kate alltså, men mycket närmare.

 

Som om det inte var tillräckligt hann jag med ett pass running innan middagen. Vix tyckte själv att det var väldigt orättvist att aaaalla andra utom hon fick jobba. Hon tjatade sig till ett target pass, Manners mindern är verkligen kanon! Gullighetsvarning!

Nim avslutade med ett pass på bommen. Vi är på väg, men har långt kvar. Kul träning hur som helst.

Hata uppfarter…

Jag har aldrig hatat uppfarter. Jag har bara aldrig gillat dem, varken som domare eller tävlande. Uppfarterna har bara varit en av alla grejer som måste tränas och hanteras.

NU hatar jag uppfarter. Som domare. Nu när jag vet vad de ställer till med.

På Hund 2014 hade jag för första gången förmånen att ha en co-domare som dömde andra sidan på balanshindren. Vilken skillnad! Att bara behöva fokusera på den ena kontaktfältet gjorde att jag kunde placera mig mycket bättre. Både för att själv se och för att inte vara i vägen för förarna. Jag har hört folk säga ”ååh, vi borde alltid ha kontaktfältsdomare”. Det säger inte jag. Jag säger ÅÅÅH, VI BORDE BARA BEHÖVA DÖMA NEDFARTERNA. Så det så.

Det andra skälet är förstås att flera fina och i övrigt nollade lopp resultatmässigt går om intet för att ingen tass landade på de föreskrivna 90 centimetrarna.

När jag står och dömer så känner jag liksom inte att hunden gör något fel när den tar ett lite för långt kliv just där. Ändå måste jag döma fel.

Som tävlande tycker jag bara illa om uppfarter. Nästan alla mina largehundar har varit långstegande hundar. Utan träning skulle de spontant skulle ha träffat uppfarterna uppskattningsvis 70%, (Selma, Kate) till 50% (Aron, Mårten, Jösta), under 20% (Medde, Jo). När en ny hund börjar med balanshinder låter jag dem bara springa över i full fart ett par gånger för att se vilken teknik hunden själv väljer. Om hunden spontant siktar mot nocken på A-hindret (Medde) eller landar där uppfarten övergår i överfart på balansen (Jo) så vet jag att resan blir lång.

Eftersom jag tror att jag inte är känd för att få mycket uppfartsfel så smickrar jag mig med att min träning har varit framgångsrik. Därmed har jag flera gånger bevisat att uppfarter är lika träningsbara som nerfarter. Men det är fortfarande en massa hårt arbete som många hundförare aldrig ens behöver fundera på.

Min önskelista för nästa regelrevidering är att uppfarterna kunna tas på ett sätt som är naturligt för varje hund. Låt Dobermann, Rhodesian Ridgeback och Malinois tävla på samma uppfartsvillkor som shelties. Det finns så mycket annat att döma fel på, jag behöver inte uppfarterna.

 

Tävlingskurs agility

20140604-135019-49819530.jpg Veckan efter midsommar kommer jag att hålla en intensivkurs med sikte på att tävla. Kursens innehåll är:

  • Handla effektivt – vi slipar på det handlingssystem du redan använder.
  • Läsa banan – för att ge hund och handler den bästa vägen.
  • Placering – Se hundens väg och hur vi ska placera hunden och oss själva för att styra hunden rätt.
  • Val och beslut – välja den snabbaste vägen i situationer med flera alternativ
  • Hinderkunskap – Våga utmana och stärka hunden hinderkunskap för att kunna handla effektivare
  • Övriga spörsmål som kommer upp under kursens gång

Nivå på kursen är klass 1-2, i första hand för dig som har startat några gånger och vill mer. I första hand för mediumhundar eller largehundar som kan köra på mediumhöjd (slippa ändra hinderhöjder för att spara tid).

Datum:

Måndag 23/6  kl. 9-12

Tisdag 24/6  kl. 9-12

Onsdag 25/6 Vilodag. Kvällstävling klass 2 Gagnef-Floda Brukshundsklubb som ligger 3,5 mil bort (Sista anmälningsdag till tävlingen 11/6).

Torsdag 26/6  kl.9-12

Fredag 27/6  Kl. 9-12

Kostnad: 2000 kr per hund (1600 kr+moms 25%). Max 4 deltagare. Anmäl via mail: ninnielindvall@hotmail.com eller PM på facebook. Kursen håller till på min gård i Bäsna 1,5 mil från Borlänge. Möjlighet till elplats för husvagn eller husbil finnes. Fina skogsbilvägar för promenader, badsjö med möjlighet att bada med hunden samt nära till Borlänge köpstad (IKEA, Kupolen mm). Välkomna!

Säsongspremiär och valpbesök

Äntligen! Snön borta, banan ute – säsongspremiär för Bäsnaträningarna. Det kan sägas genast, den som beställde vädret till idag kommer inte att få uppdraget igen. Iskallt regn som inte gav sig. Först kom Lycka för att hälsa på syster Nim. Så kul att se henne tre veckor senare. Bara tre veckor – oj, det känns som mycket mer! 20140408-210343.jpg Lycka och Nim. Olika som bär 20140408-212216.jpg Så kom katten. Han är inte så road, men ändå vill han ha uppmärksamhet. Lycka gillade att morsa på sin gamla polare.

Och så agilityn. Vi startade traditionsenligt med en tunnelbana. Bankonstruktör Sandra hade gjort en precis lagom svår bana för ringrostiga gänget. Sandras tunnelbana Så kul att Ias fogar sitter ihop som de ska redan en månad efter förlossningen. Så kul att träffa Lotta, Eva-Lena och Sofia igen. Så kul trots stövlar och små sjöar att snubbla i på banan. Jag struntar i snöblandat regn. Nu ÄR det vår 🙂

Agilitybanan då

Kommer du ihåg…

Så här såg en agilitybana ut, redo för första start för sisådär 25 år sedan.

Agilitybana 1989

Jag tog bilden för att visa vår nya sponsor hur fina hindren blev. Det var tider det.

På domarkonferensen dryftade en kollega att det kanske inte behövdes så många pinnar på hopphindren, mest för att det tog så lång tid att sätta upp vid rivning. Flera kollegor fasade – hur skulle man då få hundarna att hoppa över?

Kul minne, hur som helst 🙂

Länskampen 2014

20140315-212234.jpg

Så här ser den ut. Pokalen. Den som Dalarna äntligen lyckades vinna.

Länskampen

Länskampen är en ärofylld kamp mellan tre län: Gästrikland, Dalarna och Västmanland. Varje län tar ut sju hundar i varje storleksgrupp, de tre bästa resultaten i varje storlek räknas i agility respektive hopp. Jag tycker att det är kul eftersom det ger möjlighet för jämförelsevis många att delta. Alla lagen brukar ha med både gamla rävar och mer gröna ekipage.

2014

Årets Länskamp arrangerades av Dalarna (läs: Lena) i Rättviks körhall. Och det blev verkligen en kamp! Domare Carina Brickman hade gjort ganska lätta klass-tvåiga banor. Helt rätt tycker jag, eftersom många deltagare inte är i klass 3. Jag hade befunnit mig i valpbubblan länge. I bilen så insåg jag vart jag var på väg och blev så himla pepp! Och blev genast orolig att både jag och Kate skulle vara övertända. I lag så är det lite andra parametrar som gäller.

  1. Ta det lugnt. Länskampen har aldrig avgjorts på tid, som Pinge uttryckte det.
  2. Gå runt. Fortsätt jobba även om ni har fått fel.
  3. Försök hålla nollan, det handlar inte om att optimera varje millisekund. Det handlar om att tuffa runt så säkert som möjligt.

Kate tyckte att det var underbart på riktigt att bara få flyta på och dra framåt. Likväl lyckades hon riva ett hinder och vår resultat i hoppklassen räknades inte. Ja, vi var laddade men jag tycker att både Kate och jag har bra fokus utifrån ovan.

Precis som i november var det väldigt mycket rivningar i första klassen. Jag funderar på om hallarna med sina perfekta underlag gör att (även de rutinerade) hundarna blir sämre på att hantera det lösa underlaget i ridhus. Nå, i agilityklassen hade vi sprungit in oss och vi satte nollan. Välbehövligt för laget kan man säga.

För min del var nog den här Länskampen den roligaste. Framför allt för att det finns så oerhört många duktiga hundar på väg upp i alla lagen. I Dalarna fördelades resultaten som räknades på många olika ekipage. Det är förstås inte kul att själv tabba sig, men totalt sett är det kul och bra att många får känna att de har bidragit genom att göra bra ifrån sig. Tack vare att flera ”säkra kort” körde bort sig i början så var det verkligen spänning ända till sista startande. KUL!

Att vi vann var förstås grädde på moset 🙂

Länskampen 2014