När lydnad var kul…

Åh, vad jag önskar att jag kunde hitta motivation att träna lydnad igen. Under städning fann jag ett klipp och minns.

Årets Lydnadsflat 1994

För tjugo år sedan kunde jag inte komma på något roligare än att äntra fotbollsplanen med min Mårten. Gnugga fjärrdirigering, fila på fria följet och stå gömd bakom en anslagstavla, kikandes på den sittande hunden genom ett kvisthål i flera minuter. Hur kan det som var så roligt då kännas så ointressant nu? Undrar om motivationen också ligger och skräpar i något skåp?

Annonser

Lydnadsträning

Med sorg konstaterar jag att agility och vallningssäsongen är på väg att försvinna in i mörker och kyla. Men kul var det att återuppta kontakten med världens bästa lydnadsgäng. Efter Meddes pension har jag funderat på vem som ska bli nästa lydnadshund. Inser att det vore kul att börja träna med en ung hund som har framtiden för sig om hon skulle bli bra. Alltså Jo.

 

Nu måste jag erkänna en sak. Jag är en väldigt slö matte när det gäller allt i vardagen. Jag går inte på valpkurs och inte på vardagslydnadskurs. Jag går inte på valpparty och åker inte till stan för att träna hunden på gator och torg. Jag tar bara för självklart att jag går och mina hundar följer med.

 

Det finns för stås en backlash med det. När man har en liten prillig lättstörd liten dam så har man liksom ingen aning vad som kommer att hända. Jag anlände till den parkeringsplats vi skulle kvällsträningen på. Skulle hon stirra och voffa på folk som hämtade sina bilar? Skälla på gatlyktor? Studsa på varenda litet ljud? Bli rädd?

 

Tänk vad man kan hetsa upp sig. Jo lekte glatt med mig med olika leksaker. Hon fokuserade på alla nya småsaker vi tränade.  Hon blev snabbt trött så koncentrationen tog hårt på henne, men det var ingen tvekan hos henne vad som skulle prioriteras.

 

Tjohooo! Hon blir nog en riktig hund 🙂

Lydnad i regnet

Anne och träffades på BK för lite träning i regnet. Till Jos förtjusning hade Anne med sig lilltjejen Majken 13 veckor.
Jag kan springa jättefort sa Jo

Efter valpruset blev det en massa bra träning. Först lite puppy camp med motivationsinkallningar och kontaktskapande övningar.

Sedan blev det dags för de riktiga hundarna. Jag fick bra feed back och ett par hemläxor.

Med Kate ska jag öva att stå still 😉 Det är sant. Om jag står still i mer än 3 sekunder så börjar hon vrida sig och grejar. Ett litet kvitto på min otåliga natur?

Med Medde testade jag att köra fria följet utan halter. Han blir så taggad och skriker som en gris, jag ville testa om det var halterna som var boven. Ja, han blev lugnare av att gå hela tiden. Nej, han laddade ändå. Fördelen med att köra utan halter är att jag måste belöna under marsch 🙂

Tack för en kanondag, Anne!

Godkänd vallhund Lp2 Seglinges Medde

Så kan Meddemannen titulera sig från och med idag 🙂 Jag hade anmält till två tävlingar för säkerhets skull. Det känns liksom lite kaxigt att tro att Medde skulle ta Lp2 på fyra tävlingar. Men det gjorde han.

Meddes resultat är både trots allt bra tycker jag:

Lkl 1 173p trots att han satte sig på ställande under gång

Lkl 2 181,5p med bara 7 på fria följet

Lkl 2 167,5p med nolla på hoppet

Lkl 2 181,5p trots att han satte sig i rutan

Summa: Vi har haft någon hel eller halv katastrof i varje tävling med klarat fyra raka förstapris. Känns fint faktist 🙂

Istället för lagträning för vår lagvinst i Knivsta åkte jag hem för att kurera mitt öra. Det har inte lyckats hittills, men husse bjöd på kalas:

Champagne

20120310-203526.jpg

Pilgrimsmusslor med smörstekt lök

20120310-204918.jpg

Ännu en sådan där smaklös plastbytta som jag är så stolt över 😉

20120310-204931.jpg

Anmälan – check

Nu är våren räddad och jag har spenderat hela veckopengen på anmälningsavgifter. I år det färre resor med fler starter per resa. Antingen har bensinpriserna börjat tära även på mig, eller så är jag helt enkelt miljömedveten. Eller båda. Kul ska det bli!

Det vore roligt att få ressällskap till Skåne i påsk. Någon som hänger på?

Lydnadshelg

20120206-202802.jpg

Vännen Catrin har förgyllt min helg. Nördigt hundprat, god mat och lite för mycket vin ärgotter nog. Men som bonus har vi varit i körhallen i Rättvik och tävlat lydnad. Ike tävlade trean båda dagarna. Miljötillvänjning och lite träning förvandlade en yster krutdurk till en följsam lydnadshund. Icke förbättrade sitt resultat med över 100 poäng idag!

Medde tävlade bara idag eftersom anmälan stängde en dag tidigare för lördagen 😦 Nå, det var kanske lika bra att få miljötänkande utan press på lördagen (surt sa räven…)

Söndag morgon var det dags. Början av programmet gick bättre än förra gången, slutet var sämre. Han är som nitroglycerin – ett oförsiktigt steg och explosionen är ett faktum.Trots nolla på hoppet knep vi 167,5 poäng och grejade förstapriset :). Stort grattis till Malin Ahlgren som vann klassen båda dagarna!

Vittringschock

Ojojoj, vad kämpigt det kan bli. Vittringsträningen gick som på räls när det plötsligt blev massivt bakslag. Plötsligt drog Medde in så pinnarna studsade och plockade vilt med dem tills han hittade en han var nöjd med. Att det var rätt pinne, faktiskt varje gång, var bara en liten tröst. Det kändes som om han kastat och tuggat bort de flesta poängen innan han bestämde sig. Vad göra?

Återupptog gripaträningen. Med en pinne gick det ganska fort att återgå till mjuk hantering av pinnen. Dags för letagrejen igen.

Kul att testa något (för mig) nytt. Två pinnar, klicka rätt. Inte bra. I alla fall inte för oss. Medde grep fint med liv och lust, men letade just inget. Testade att lägga till ytterligare en pinne. Och en till. Samma resultat. Han tog alltid rätt pinne, men letade inte. Snarare smakade sig fram. Det var ju det jag inte ville att han skulle göra. Nu var jag helt klart på väg tillbaka till det felbeteende som jag försökte träna bort 😦

Am I better off than before? NO!

20111225-191911.jpg

Tvärtomplan: Massor med pinnar. Jag lade ut ett trettiotal pinnar utan att Medde såg på. En var förstås rätt. Dags att släppa in hunden… Chock! Det var liksom för mycket pinnar.

Stackars Medde, hans motto ”hellre göra än tänka” slog slint… och äntligen började han leta 🙂

Succesivt har jag minskat ner antalet pinnar, nu är vi nere på 16. Det blir dock ingen start i trean i januari. Känns som ett bra beslut.