Free at last

Det är ju så med relationer. I början är allt i ett rosa skimmer och relationen är givande på alla sätt. Men efter ett par år går relationen in i slentrian och snart kostar det med än det egentligen smakade. Vid det laget hänger en kvar, mest för att det inte finns resurser att göra slut på eländet.

Men nu ÄNTLIGEN är jag fri! I did it 🙂

Skärmavbild 2016-02-28 kl. 19.59.52

Farväl CSN, jag kommer inte att sakna dig alls 😀

Owsyedoän?

Owsyedoän var frasen vi möttes med efter landningen i Christchurch, Nya Zeeland. Ända tills dess trodde jag att jag kunde prata engelska. Medan damen i biluthyrningen tittade vänligt uppfordrande på mig gick hjärnan på högvarv. Aha! How are you doing?

Sedan dess har jag försökt utröna vilka regler som gäller för vokalers uttal:

E uttalas som I. Ten, Vessel, Seven blir tin, vissel och siven

I uttalas som Ä. Milk, chips, six blir mälk, chäps och säx.

A uttalas ibland som E. Bank, Take blir till exempel benk och tek.

Några exempelmeningar:

Do you tek mälk?

Thäs vissil wighs tin tons.

Thi benk opens et säx.

Dessutom är vokalerna ofta längre och mer betonade. My, my, det tar ett  tag att vänja öronen kan jag säga.

Vix på vallkurs för Jonas Gustafsson

Den 29/11 var det dags att visa upp Vix för Jonas. Min förhoppning var att jag hade gjort läxan till belåtenhet och få ny läxa att träna på. Och se på tusan, vi fick godkänt. Vix är tillräckligt duktig på att gå med får, nu är det dags att jobba med kommandon.

För Vix var det nog lite förvirrande att jag plötsligt gick in och bestämde mycket mer än vanligt. Hon svarar fint och tappar inte huvudet. Hon har ett väldigt naturligt avstånd men blir inte pressad när det är trångt. Jag är väldigt förtjust i henne. Den som tittar på filmen med ljud hör att hon får fina vitsord även av Jonas. ”Har man en fräck hund är det mycket tuffare för ägaren. Då har man inget att skylla på”. Lite kaxigt att lägga ut det här – jag känner pressen, men det är bara kul 🙂

Mera vallning; Nims AHA-upplevelse

 

Vi tränade hämt idag. Ny mark och nya får. Coola pälsbaggar som stod still tills de verkligen måste röra på sig. Plötsligt förstod Nim vitsen med att vara djup bakom så att hon verkligen kunde gå mot fåren. Bestämt, för att visa att NU är det dags att röra på sig minsann.

För första gången ever så hämtade hon får på tävlingsavstånd. Det känns ju bra inför VP nästa helg 🙂

Stort tack för bra träning Sven!

Plötsligt blev Nim en vallhund

Eller alltså, hon är ju Border collie så det har hon förstås alltid varit. Men vallhund är så mycket mer än lusten att greja med får. Den har hon haft i stor portion länge, däremot har jag under våren varit tveksam till om hon någonsin skulle bli träningsbar.

Väldigt fin djurkänsla men med en enda tanke – att runda fåren och hålla dem till mig. Väldigt trygg i närarbete men het som en spis och svår att nå. Hujedamej vad jag har slitit mitt hår medan jag har funderat på hur jag ska nå henne så att vi ska samarbeta.

När så Nim kom hem efter några veckor hos bästa Catrin, men mycket träning men ingen vallning, så var det som om hon sa ”Va! Är du här också. Kul, ska vi göra något tillsammans” vid första passet i hagen. Och sedan dess samarbetar vi. Det vill säga, jag får bestämma och Nim får jobba. Win win, liksom. Nu, drygt två veckor senare, börjar hon lära sig kommandon och tempot är mycket bättre. För den som orkar kommer här en oredigerad film av gårdagens två vallpass med paus emellan. Tack Kirsti som filmade!

Tredje dagen gillt

– Och ur kaoset talade en röst till mig och sa: ”Le och var glad, ty det kunde vara värre”. Och jag log och var glad och det blev värre”.

Idag rundade vi av sviten med att inte ens hitta fåren. Det visade sig alltså att första dagens resultat skulle bli helgens bästa 😉

Vad som hände var att jag var mer nyfiken än resultatfokuserad. Fredag skickade jag höger på hämtet, det var då hon gick in för tidigt. Jag tolkade det som att hon helt enkelt gick ut så långt som hon brukar på tävling, I IK1 där vi har tävlat hittills brukar fåren stå ca 150 meter ut. Här stod de ca 300 meter ut. Eva Karlsson trodda att hon kunde ha lurat sig på att skogskanten gick in som i en flik just där.

Lördag skickade jag vänster eftersom det var från det hållet hon till slut hittade fåren i fredags. Idag bestämde jag mig för att ge henne en ny chans på ett högerhämt. Nu hade hon hämtat fåren från ungefär samma ställe i två dagar och hade liksom ingen ursäkt att inte gå vidare. Men det gjorde hon inte. Hon gjorde precis som dag ett. Idag tjatade jag inte utan bröt direkt. Hemläxa.

Det stora plusset var att vi hade tävlat färdigt när klockan var 8 på morgonen. Nu sitter jag i stugvärmen med Nim, Vix och Kate i soffan och har ätit en andra frukost. Strax ska jag ta mig samman och träna lite. Vi behöver det 😉

Avslutningsvis vill jag tacka Carina Björkman med familj för ett fantastiskt arrangemang både dag och natt! God mat, skön säng och en massa härliga människor! Tack, tack!

Ik2 dag 2…

Med gårdagens poäng i bagaget kunde det bara bli bättre tänkte jag. Då. Igår. Jag tänkte fel.

För att börja från början så så skickade jag vänster idag eftersom det var därifrån hon hittade fåren igår. Hon gick ut fint med bra djup bakom fåren. Upptaget var också helt OK. De två sakerna var Kate ansvar och hon motsvarade väl mitt förtroende. I framdrivningen skulle jag börja styra och då blev det snabbt sämre. Vi lyckades nog göra alla missar som kostar mycket poäng. Vi missade alla grindar och delningen var händelserik till poängen tog slut.

Vi slutade på 35 poäng. Ändå var det både kul och lärorikt. Vi har fått väldigt mycket hemläxor 🙂